Ensam i Berlin

När jag efterlyste Berlinläsning inför sommarens resa blev jag tipsad om Ensam i Berlin av Hans Fallada. Författaren var helt okänd för mig och det var ju en rejält tjock bok. Jag lät dock inte det avskräcka mig och det är jag glad för.

Berättelsen om det äldre, strävsamma arbetarklassparet Otto och Anna Quangel i 1940-talets Berlin är både varmhjärtad och spännande. De har alltid varit tystlåtna och plikttrogna, men när deras son stupar i kriget, inleder de en kamp mot nazismen som, om än på ett väldigt blygsamt sätt, ger dem en känsla av att makt. Mycket diskret och försiktigt lägger de ut hundratals handtextade kort som manar till motstånd. En liten handling, men nog så farlig.
Poliskommissarie Escherich är den som får i uppgift att hitta de skyldiga bakom lapparna och han tycker sig snart vara gärningsmannen på spåren. Jakten tar oss genom staden och ett brokigt persongalleri. Det finns dråpliga händelser, såväl som hjärtskärande människoöden. Rädslan för nazisternas godtyckliga maktutövande löper genom hela boken. Men mest av allt modet och viljan att stå upp för det man tror på.

Läsvärd!