Kommissarien och tystnaden (van Veeteren #5)

Van Veeteren-läsningen fortsätter och nu har turen kommit till Kommissarien och tystnaden.

Efter att ha utropat den förra boken till en av den bästa i serien, känns den här mer som en mellanbok. Trots att det figurerar både fanatiska kristna samfund och mördade småflickor, som borde borga för spänning, är berättelsen märkligt distanserad och van Veeteren själv mer än lovligt fjär. Eller så var det jag som inte alls var på humör.
Håkan Nesser brukar vara skarp, men i det här fallet tyckte jag att lösningen var mer än lovligt långsökt.

Dessutom hade den här e-boksutgåvan återigen problemet med otillräcklig styckeindelning, så att det på flera ställen blev riktigt konstigt, innan jag förstod att det var ett annat berättarperspektiv eller en helt annan karaktär än tidigare som talade.

Men även en halvbra Nesser-bok är ändå rätt OK underhållning och ja, även här använder han ordet luguber.

Kolla in hos min medläsare Jesper och se vad han tyckte om månadens bok.

Nästa månad läser vi Münsters fall och jag ska spexa till det lite och läsa den på engelska. Det var en av de böcker jag fick med mig från läsretreaten i Varberg och på engelska heter den The Unlucky Lottery.