 |
| Rec.ex. från Albert Bonniers förlag - tack! |
Boken utspelas i Västerbotten där Lelle kör mil efter mil längs den s.k. Silvervägen (som går från Skellefteå, förbi Arvidsjaur och Arjeplog till norska gränsen). Det har han gjort på sommarnätterna ända sedan hans sjuttonåriga dotter försvann utan spår för tre år sedan. Polisen verkar ha gett upp allt hopp om att hitta henne, men för Lelle är bilkörningen och sökandet det enda sättet att hantera förlusten. Han tänker aldrig ge upp.
Parallellt får vi också följa 17-åriga Meja som tillsammans med sin mamma flyttar in till den lilla orten där Lelle bor. Meja har haft en tuff uppväxt, ständigt kringflackande och med en mamma som lider av psykisk ohälsa. Nu ska de plötsligt bo här, mitt ute i ingenstans, hos en man som hennes mamma träffat på Internet. När Meja träffar den lugna, trygga Carl-Johan tilltalas hon lika mycket av honom som av hans familj. De lever isolerat och lite alternativt, de har t.ex. hemundervisat de tre sönerna, men familjekänslan är stark och det lockar Meja mycket.
När ytterligare en ung flicka försvinner knyts Lelles och Mejas berättelser samman och leder till ett nästan otänkbart avslöjande. Boken säljs som en spänningsroman och visst är det spännande, men det som fångar mig är karaktärerna som i Stina Jacksons händer är både intressanta och nyanserade. Jag tilltalas också, som jag tidigare nämnde, av det lågmälda och långsamma i berättelsen. Det stämmer så bra med miljöbeskrivningarna och ger en väldigt fin stämning i boken trots de sorgliga och våldsamma händelserna som också finns i den. Det är väldigt skickligt skrivet. Den här boken är författarens debut och en imponerande sådan. Rekommenderas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar