Kan man vara en mördare, även om man inte mördat än? Ja, det tänker Henrik att han kan vara när han har konstaterat att hans personlighet stämmer överens med vanligt förekommande drag hos mördare. Han bestämmer sig för att agera på den tanken snarare än att försöka streta emot sitt öde. I boken får vi också följa polisen Martha och flickan Ida som oroar sig både för att gå till skolan, där hennes klasskamrater inte missar en enda chans att ge sig på henne, och för att komma hem där mammans aggressiva pojkvän allt oftare dyker upp.
Ulric Alstermark är ännu en av de där talangfulla personer som jag har haft nöjet att följa på nära håll. Vi arbetade tillsammans tidigare och jag läste hans debutroman Fria händer som kom ut 2015. I spänningsromanen Alla skulle bara veta ger han sig in i en annan genre, men jag känner igen språket som på ett effektivt sätt skapar bilder i mitt huvud. Här har han dessutom lyckats med konsten att hitta en unik berättarröst för var och en av bokens huvudkaraktärer - den unga Ida har ett uttryck och den mycket obehagliga Henrik ett helt annat. Båda är trovärdiga och greppet fungerar väldigt bra.
Det är inte ovanligt i spänningsgenren med flera parallella berättelser som vävs samman på slutet, men författaren gör det på ett synnerligen skickligt sätt. Stämningen i boken är krypande obehaglig och här finns många osympatiska handlingar och tankar, men det är spännande och långt ifrån förutsägbart. Är du sugen på en bok i spänningsgenren med ett lite ovanligare anslag så rekommenderar jag denna bok.
Alla skulle bara veta
Författare: Ulric Alstermark
Förlag: Ekström & Garay (2020)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar