Utanpåverket

Jag var lite nervös för att börja läsa den här boken eftersom jag är kollega med författaren och det alltid är lite läskigt att läsa en bok skriven av någon man känner. Tänk om man inte tycker att den är bra? Men det tog bara ett par sidor innan nervositeten släppte för inte nog med att Utanpåverket av Kristin Nord kan ha vårens snyggaste omslag - innehållet går inte av för hackor det heller!

Utanpåverket, att upprätthålla fasaden, är temat för den här boken om en mor och en dotter, om systrar och om glömda minnen som rörs upp på nytt.

När Julias mamma Lilian hittas död vid köksbordet reser Julia hem för att röja ur barndomshemmet tillsammans med sin syster Marie. Julia var den som lämnade, men aldrig hittade riktigt rätt i tillvaron. Marie är den som stannade och som har ordning och reda på sin tillvaro. Den tredje systern Josefin bor på ett gruppboende och ingen vet hur de ska berätta att hennes mamma är borta. När systrarna städar ur det i övrigt nästan fläckfria huset upptäcker det ett låst rum som är fullproppat med tomma spritflaskor och vinboxar. Där rämnar moderns fasad och sanningen, som systrarna egentligen vetat om länge, uppdagas. Bakom en till synes välordnad tillvaro döljs ett allvarligt alkoholmissbruk. Berättelsen växlar mellan systrarnas, och framförallt Julia, i nutid och Lilian i dåtid. 

Lilian är till en början en ganska svårfångad karaktär, svårt att förstå sig på ibland och inte alltid lätt att tycka om. Men det är ändå hennes berättelse som stannar lite extra hos mig när jag stänger boken. Bakom den karga ytan finns en osäkerhet som hon hoppades bota med att gifta sig med en trygg, men lite tråkig man, och bli en god mor. Istället lever osäkerheten kvar och förvärras när hon brottas med att passa in när de flyttar till en ny stad när maken gör karriär och de börjar röra sig i andra kretsar. Här finns också en enorm ensamhet som skär i hjärtat.

Jag tycker också om att läsa om Julia. Om studenttiden i Lund (där jag känner igen mig i mycket) till singellivet i Malmö (där jag inte känner igen mig i särskilt mycket) och hennes rastlösa person.

Det finns många saker att tala om i den här boken och jag tror att det skulle vara en riktigt bra bokcirkelbok. Den här typen av berättelse som byggs kring kvinnliga relationer är precis min kopp te. Jag är dessutom väldigt svag för skildringar av systerskap. Lägg där till författarens känsla för detaljer som placerar läsaren just på pricken i rätt stämning (beskrivningen av den exakta färgen och formen på mammans läppstift och hur Julia äter TipTop och biter runt nougatkulan i mitten var ett par sådan platser i romanen för mig) så har du en riktigt bra roman! 

Det är en stark rekommendation att du skriver upp den på din sommarläsningslista på direkten om den inte redan finns med där!