Jag har inte läst Nina Wähäs rosade roman Testamente utan gick direkt på Babetta som min första bok av författaren. Jag har förstått att böckerna är väldigt olika och många som läst "Testamente" blev lite besvikna på denna. Men jag uppskattade många delar av den.
Boken handlar om vänskapen mellan Katja och Lou. De lärde känna varandra på Södra Latins teaterlinje. Skådespelardrömmen gick bara i uppfyllelse för en av dem - Lou blev filmstjärna efter succéfilmen Babetta, men Katja arbetar på ett café.
Men så blir Katja inbjuden att tillbringa sommaren på ett slott i södra Frankrike där Lou och mannen hon lever tillsammans med - en äldre berömd filmregissör - ska tillbringa sommaren.
Katja åker dit och tillbringar några plågsamt varma veckor med att göra just ingenting. Det är en tryckt stämning mellan vännerna och dynamiken dem emellan är ojämlik. Katja är utelämnad till Lous välvilja, men saker och ting uppdagas som gör att förhållandena skiftar.
Det låter kanske konstigt att säga att man uppskattar den klaustrofobiska och tryckta stämningen i en bok, men Nina Wähä skriver den så bra. Ni vet den där känslan som byggs upp mot den punkt där man vet att något avgörande kommer att hända!
Däremot tyckte jag inte så mycket om slutet, men jag hade inte velat vara utan läsningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar