Det är berättelsen om litteraturvetaren Emma Wijkman som skriver på en avhandling om sin författaren Beata Skarp som hon beundrar mycket. Arbetet med avhandlingen har inte gått så jättebra, men när Emma får ett vistelsestipendium till gården i Norrbotten där Beata Skarp levde och verkade hoppas hon att det sa lossna. Kanske kan hon också få klarhet i de mystiska omständigheterna runt författarens alltför tidiga död.
Väl på plats på gården tycker hon sig känna Beata Skarps närvaro och vartefter tiden går dras hon mer och mer in i författarens värld, nästan så till den grad att hon blir osäker på var gränsen mellan Beata och henne själv går.
En suggestiv berättelse med den norrbottniska naturen och vemodet som fond. Och böcker om böcker ligger mig alltid extra varmt om hjärtat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar