I maj gick #novellresan2024 till Västerbotten och jag läste ännu en novell av
Stina Stoor eftersom jag gillar hennes noveller så mycket. I novellsamlingen
Bli som folk är en favoritnovell "De runda ruinerna". Jag är inte helt säker på att jag förstår den, men stämningen, språket och beskrivningar av små detaljer fångar mig. Som till exempel känslan av hur snö klumpar sig på lovikkavantar och måste dras bort från ullen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar