Dotter önskas

Avslutade Katerina Janouchs bok Dotter önskas på lunchen. En bok om att längta efter en dotter så mycket att kanske glädjen över andra barn blir lidande. Jag är inte riktigt säker på att jag förstår tankarna och känslorna kring detta ämne. Det har man kanske lättare för om man själv är förälder eller är på väg att bli. Själv har jag ju svårt att begripa hur jag någonsin ska känna mig redo för att skaffa barn över huvud taget! Men boken är ändå bra, kanske framförallt i porträttet av en kvinna som sörjer sin mor.


"För Helena, trettionånting, en ung kvinna som inte är särskilt hårt förankrad i tillvaron, känns familjeliv avlägset. Men så möter hon Paul och bitarna faller på plats. Snabbt blir hon gravid och föder en son. Helenas mamma är en engagerad mormor. Släkten gläds åt det första barnbarnet. Och efter pojken kommer flickan förutsätter alla. Helena blir medveten om att omvärlden är fylld av kvinnor som föder döttrar. Alla utom hon själv, verkar det. När Helena blir gravid igen, händer något som förändrar familjens liv för alltid. Hennes mamma avlider hastigt. Tragedin gör att Helenas önskan om en dotter växer sig allt starkare. Att mista sin mamma när man själv just håller på att bli en, är kanske livets svåraste utmaning. Helena blir smärtsamt medveten om att hon har alltför få nära kvinnorelationer i sitt liv. En liten flicka kanske skulle kunna fylla tomrummet. Mitt i kaoset sker något oväntat. Helena hittar sin mammas hemliga dagbok. Sakta inser Helena att hennes mors liv på många sätt är ett mysterium. Vem var hon, denna på ytan lättsamma kvinna? Helenas saknad och svårigheter att finna sig tillrätta i den bitvis tunga modersrollen blandas med en önskan att få veta sanningen. Hon ger sig på jakt efter en svunnen tid. Sökan är både en tröst, en flykt och ett begär att få veta. Men jakten på svar leder in Helena till oväntade insikter. Kanske bör en del frågor förbli obesvarade. "Dotter önskas" är en roman om mammor och döttrar, men också om pappor, och om kärlek som långtifrån är okomplicerad. Det är en bok om förlust, nyfikenhet och längtan. Längtan efter saker vi kanske aldrig kan få - men just därför så förtvivlat gärna vill ha." 

The Voyage of the Dawn Teader

Min sambo jobbar hårt för att fylla fantasyluckan i min litterära allmänbildning. Han blev alldeles förskräck när han fick veta att jag inte hade läst C.S. Lewis Narnia-böcker som liten. Så jag fick alla sju delar i present för ganska länge sedan. Jag läste rask de fyra första, men kom sedan av mig. Men nu hittade jag boxen igen och fick tag på den Odyséen-liknade historien om The Dawn Treader. En av de bättre böckerna i serien tycker jag. Spännande rakt igenom.


"The Dawn Treader is the first ship Narnia has seen in centuries. King Caspian has built it for his voyage to find the seven lords, good men whom his evil uncle Miraz banished when he usurped the throne. The journey takes Edmund, Lucy, and their cousin Eustace to the Eastern Islands, toward Aslan’s country at the End of the World."

Beatlesmanifestet

Jag längtar till Island så jag gav mig på att läsa en islänning till - Einar Már Gudmundsons Beatlesmanifestet. Inte mycket verkar ha förändrats i Reykjavik sedan 60-talet så jag känner igen mig. Stämningen, gatunamnen, platserna, "Byns bästa"-korvar. Så den funkar fint för att återuppleva förra sommaren, men som läsupplevelse går den mig lite förbi. Kanske är jag för ung?


"I begynnelsen var den grå bandspelaren. Så tänkte jag ofta när jag satt i Tryggvis isoleringscell ute i garaget. I den föddes Beatlesmelodierna och i dem föddes jag. Jag blev till Beatleslåtar och de uppfyllde mig. Den grå bandspelaren kom med sjömannen Hjörtur från utlandet. Först stod den i vardagsrummet och var helig. Den tillhörde min storebror Tryggvi och jag fick inte röra den, vilket naturligtvis betydde att jag alltid pillade på den. Till sist insåg Tryggvi att det var bättre att jag kunde hantera den på rätt sätt och lyssna på den med hans tillåtelse än att jag inte kunde sköta den men lyssnade på den i alla fall. Det är 1960-tal och Jóhann Pétursson, klassens clown, arbetar på ett nytt manifest som ska ersätta alla de andra. Det handlar om uppror mot föräldrar och lärare, om drömmar om framgång och berömmelse och om upptäckten av det motsatta könet. Men inte minst om musiken, som får en ny tid att randas. Med Beatlesmanifestet är Einar Már Gudmundsson tillbaka i 1960-talets Reykjavik med en sprudlande skröna från gränslandet mellan barndom och tonår."

Berlinerpopplarna

Oj, oj - vilken bra bok. Jag har precis slukat Anne B. Ragdes Berlinerpopplarna. Ett familjeporträtt av tre bröder i norska Trondheim som är sorgligt och på samma gång roligt. Och, som det står på boken, verkligt ömsint skildrat. Tor som tycker bättre om sina grisar än om människor, Erlend som försöker glömma sin uppväxt genom att inte tala om den och den korrekte begravningsentreprenören Margido. Mycket, mycket bra. Läs den!


"På släktgården Neshov utanför Trondheim samlas tre bröder vid sin mors dödsbädd. Där är äldste brodern Tor, som i alla år bott kvar och skött gården. Nu överraskar han familjen genom att presentera sin okända vuxna dotter Torunn. Där är den korrekte Margido, begravningsentreprenören, en korrekt och plikttrogen man som möter omvärlden med sträng självbehärskning. Och där är den yngste brodern Erlend, som stöttes bort från familjen på grund av sin homosexualitet. Numera lever han det goda livet i Köpenhamn, men under den lättsamma ytan bultar en smärtsam vrede mot familjen. Tjugo år har gått sedan bröderna sågs. Tjugo år sedan modern styrde deras liv med järnhand. Tiden är kommen för avslöjanden och kanske för försoning …"

Salka Valka

I somras kämpade jag ju med Halldór Laxness Independent People, som var tung men bra. Jag kände ett Islands-sug igen och hittade en gammal utgåva av Laxness Salka Valka oläst i bokhyllan. Det starka kvinnoporträttet av oäktingen Salka som växer upp i ett litet fiskeläger på 30-talet är i all sin misär ganska vackert. Även denna bok är tungläst och ordrik, men jag är svag för den här typen av böcker om "riktiga" människor.


"I "Salka Valka" skildras den isländska allmogens kamp för livet, både när det gäller deras knappa livsvillkor och kontroverser i privatlivet. I denna berättelse är alla människor svaga och alla förtjänar medlidande. Rätt och fel är inga motsatser, vilket ju var vanligt i realistiska samhällsskildringar från 30-talet, den hårda klasskampens tid. Författare och läsare känner innerlig och helhjärtad sympati för alla personerna i boken – hur lågt de än sjunker."

Caipirinha med Döden

Jag fick ett boktips av en vän och kunde inte motstå att skaffa mig pocketutgåvan direkt. Det passade utmärkt en en sådan här gråtrist och regnig Kristi Himmelsfärdsdag. Således har jag tillbringat dagen under en filt i soffan tillsammans med Maria Ernestams bok Caipirinha med Döden. Det är verkligen en "pageturner" i ordets rätta bemärkelse, men nu när jag har läst ut den önskar jag att jag hade sparat på den lite för den var så bra och jag gärna hade tillbringat lite mer tid i dess sällskap. Boken är absurd, annorlunda och mycket, mycket bra. Det är något med Ernestams språk som är verkligt särpräglat - på ett mycket positivt sätt.


"På ytan verkar Ericas liv perfekt. Hon och hennes sambo Tom älskar varandra och trivs med sin tillvaro. Eller det är åtminstone vad Erica tror. En kväll berättar Tom att han behöver en paus i förhållandet. För Erica blir det en chock. Hon går hem och dricker sig redlöst berusad och vaknar först när det ringer på dörren. Utanför står Döden. I sin desperation låter sig Erica varken skrämmas eller förundras. Kanske för att Dödens uppenbarelse inte alls stämmer med den gängse bilden. Sorgen över Toms svek förändrar Erica som intar en alltmer fördömande attityd till omvärlden. Med Döden som bundsförvant tar hon girigt chansen att städa upp i sin omgivning. I den dramatik som följer går kontrollen förlorad och hon börjar begå misstag som får förödande konsekvenser. "Caipirinha med Döden" är en dråplig berättelse, i ordets rätta bemärkelse. En udda romantisk komedi med spänningsinslag."

Kvinnor som älskar böcker för mycket

Brenda Knights bok med den lovande titeln Kvinnor som älskar böcker för mycket blev tyvärr lite av en besvikelse.

"Här får vi möta de kvinnliga författare som skrivit och berättat så lustfyllt och egensinnigt, ibland med livet som insats: från Sapfo till Anna Akhmatova, Barbara Cartland och J.K Rowlings. Det är inte ofta vi får chansen att läsa om denna stora grupp på ett så roligt och kunnigt sätt. ‘’Kvinnor som älskar böcker för mycket'’ är även en kärleksfull hyllning till den sällan besjungna kvinnliga läsaren på vars späda axlar hela bokindustrin vilar. Brenda Knight skriver med lust och glädje om kvinnors begär efter böcker."

Ambitionen är lovvärd - att presentera "glömda" kvinnliga författare och poeter och belysa mindre kända författarskap. Tyvärr blir det för bra. Det blir fragmentariskt och otillfredsställande. Det känns ju inte som om man får lära känna kvinnorna eller deras litteratur. Kanske hade det varit bättre att göra ett urval och istället presentera dem ordentligt. Jag blir inte heller klok på kronologin. Ett plus dock för frånvaron av snobbism - här representeras alla genrer - till och med Barbara Cartlands kärleksromaner.

En helt annan historia

Egentligen hade jag tänkt vänta tills andra delen av Håkan Nessers serie om kriminalinspektör Barbarotti kom i pocket. Men jag gillade verkligen Människa utan hund och när jag såg att En helt annan historia fanns på Akademibokhandeln till medlemspris så slog jag till. Tvåan är nog faktiskt ännu bättre än den första. De är helt fristående, men det är ändå trevligt att ha lärt känna karaktärerna i boken och den här har också en lite mer litterär kvalitet.


"Ett antal svenska turister umgås ett par sommarveckor i Finistère i Bretagne i början på 2000-talet, två par och två löshästar, sex nyblivna vänner inalles. De badar, äter, gör utflykter och flirtar en smula över äktenskapsgränserna. Kvar finns några spridda foton, möjligen en gruppbild, en akvarell, och en anonym dagbok som skildrar deras eskapader. Fem år senare börjar någon döda dem, en efter en, men först sedan kriminalinspektör Gunnar Barbarotti i Kymlinge brevledes förvarnats om morden. Det förblir ett uppmärksammat men ouppklarat mysterium och drevet mot den ansvarige polisen går i kvällspressen. I den andra boken om Gunnar Barbarotti får vi på nytt möta den luttrade tvivlaren och intresserade bedjaren som vi lärde känna i romanen "Människa utan hund". Hans yrkeskarriär förefaller honom alltmer dubiös medan tillvaron i övrigt plötsligt tycks full av nya möjligheter."

En kort berättelse om traktorer på ukrainska

En kort berättelse om traktorer på ukrainska av Marina Lewycka - det här är en sån bok som jag kan tänka mig att läsa bara på grund av titeln. Det låter ju helgalet - det måste man ju kolla vad det är! Annars hade nog ändå omslaget tilltalat mig - härligt retro med kartongkänsla. Men det är ju extra roligt om också innehåller är bra och det är det verkligen. Det är absurt och tragikomiskt. Och vad traktorerna har med saken att göra? Det får du läsa dig till själv.


"Två år efter att min mamma dog blev min pappa kär i en stilig blond frånskild kvinna. Han var åttiofyra och hon var trettiosex. Hon exploderade in i våra liv som en fluffig rosa granat, rörde om i de grumliga vattnen, rev upp ett slam av gamla begravda minnen till ytan och gav familjespökena en rejäl spark i baken." När deras ukrainske far, nybliven änkling, meddelar att han tänker gifta om sig, inser systrarna Vera och Nadezjda att de måste sätta punkt för en livslång fiendskap för att rädda honom. Hans nya kärlek är en yppig lycksökerska från Ukraina. Hon är hälften så gammal som han, hyser förkärlek för underkläder i grönt siden och för färdiglagad mat från livsmedelsbutikens frysdisk. Inget hinder är för stort i hennes målmedvetna strävan efter den luxuösa västerländska livsstil hon alltid drömt om. Men den gamle mannen försöker också förverkliga sina excentriska drömmar. "Det blir inga problem, säger pappa. Han har förutsett alla problem. Han har känt henne i tre månader. Förresten är hon en bildad kvinna. Apotekarexamen. Hon får inte svårt att hitta ett välbetalt arbete här när hon lärt sig engelska. Under tiden hjälper han henne med engelskan och hon städar huset och sköter om honom. Hon sitter i hans knä och låter honom kela med sina bröst. De är lyckliga tillsammans. "Hörde jag rätt? Hon sitter i min pappas knä och han kelar med hennes utsökta botticellibröst?"

De sista "stad"-böckerna

Nu har jag avslutat Fogelströms "stad"-serie och de höll verkligen hela vägen ut. Beskrivningarna av Stockholms framväxt till en modern stad är mycket bra och människoskildringarna är gripande. Till och med så att man gråter en lite skvätt när ett par av karaktärerna försvinner ur handlingen.

Minns du den stad

"I den tredje delen av sitt stora mästerverk berättar Per Anders Fogelström om Stockholm från förra sekelskiftet till cirka 1925. Det är en tid fylld av kriser och oro men också av stora framsteg som allmän rösträtt och åttatimmarsdag. I centrum står Emelie, flickan från tvålfabriken, en stark och varm kvinna. Hon blir den klippa på vilken den nya generationen av familjen vilar. Jämsides med arbetarfamiljen på Fjällgatan får vi också följa den gren av släkten som blivit borgerlig och välbärgad. Det är ännu främst de som kan njuta och ta del av stadens utveckling och ljusnande framtid."

I en förvandlad stad

"Vi befinner oss nu i Stockholm under åren 1925-1945, tjugo år som rymmer en väldig förvandling i staden och dess människors liv. Den okuvliga Emelie är familjens fasta punkt, men runt omkring henne går släktingarna sina egna vägar. Den borgerliga grenen av familjen kan njuta frukterna av stadens utveckling. Men arbetarna märker också den nya tiden och tar del i de nya möjligheterna i det begynnande folkhemmets större trygghet."

Stad i världen


"Under etthundra år har Stockholm förvandlats från en mörk och fattig småstad till dagens storstad. Nästan rasande våldsamt och omvälvande sker detta under åren 1945-1968. På 1860-talet kämpade Henning Nilsson och hans Lotten mot nöd och umbäranden i sina drömmars stad. Nu lever deras många ättlingar i en rik stad i ett rikt land. Deras vardag och villkor är olika, men de förstår att alla världens problem är deras, men Stockholm är en stad i världen."