Vill också vinna en klassiker!

Precis som många andra hoppfulla bokbloggare vill jag också vinna en klassiker hos Dantes bibliotek. Vinnaren önskar en klassiker och får också en som Dantes bibliotek har valt. Vilken bra idé!

Flickan med snö i håret

Jag känner på mig att boken jag läser just nu (Spill av Sigrid Combüchen) är riktigt bra, men jag får inget flyt i läsningen. Jag fick sticka emellan med en deckare istället. Det är ungefär vad mitt trötta huvud klarar av.

Ninni Schulmans debut Flickan med snö i håret har uppmärksammats på flera bokbloggar och fått överlag bra omdömen. Jag måste hålla med - jag tyckte att det här var en riktigt bra deckare. Så bra att jag nästan inte hade något emot att vara uppe mitt i natten för att bära snorig bebis i upprätt läge (den enda ställningen han ville sova i), för jag kunde ju läsa samtidigt.

Bokens handling är förlagd till Hagfors i Värmland och skogarna däromkring. På den lilla lugna orten pågår saker som få hade kunnar föreställa sig och när en 16-årig flicka försvinner får poliserna Petra Wilander och Christer Berglund mer att bita i än de kanske klarar av.

Händelserna fördelas mellan poliserna och den hemflyttade journalisten Magdalena Hansson (som naturligtvis också blir inblandad i brottsutredningen) och man får - som sig bör - en bra inblick även i deras privatliv. Det jag gillar med Ninni Schulmans bok är att hon inte berättar allt. Det finns outtalade saker som hänt mellan människorna i boken som läsaren bara får ana. Människorna är inte heller hopplöst trasiga eller cyniska, bara väldigt mänskliga. Det är också skönt att allt inte är svart eller vitt, utan att det finns gråzoner där släktband och relationer gör att det inte är helt självklart vad som är rätt och fel. Stämningen i de vintriga Värmländska skogarna passar fint som bakgrund.

Inte helt otippat är det fler böcker på gång och jag tror att jag kommer att vilja "träffa" Petra, Christer och Magdalena igen.

Tack Astrid!

Vår 3-åring tycker väldigt mycket om dina berättelser och blir mycket inspirerad av dem.

Hon illvrålar precis som Lotta.

Hon surar och säger "jag tänker inte vara med om det ska vara så här orättvist" precis som Karlsson.

Hon stoppar in saker som fastnar i näsan precis som Lisabet.

Tack, snälla Astrid!

Bokenkät

På alla bokbloggar just nu. Bland annat hos blogg_bohemen och Bokbabbel. Jag hakar på så klart.



Böcker som är aktuella just nu:



Den engelska: Ingen och det är skandal! Men jag råder snart bot på det när jag får det här paketet.



Vid sängen: Alldeles för många! Men jag läser mest i Spill av Sigrid Combüchen.



I väskan: Ofta samma som vid sängen.



På toaletten: Också oftast den som ligger vid sängen. Annars tidningar - Språk, Filter, Vi läser, Family Living, Your Life ...



Läser emellanåt: Novellsamlingar.



Borde börja med: Har inget sådant läsborde just nu. Skönt!



På is: Alla höglitterära ambitioner får ligga på is tills jag är ute ur amningsdimman.

Så kan det gå!

Fick ett tips av Amy och vips så hade jag klickat hem The Hunger Games (alla tre delar) och den senaste Sookie Stackhouse-boken.

En sådan tur ...

... att makens samling av väldigt tjocka fantasyböcker kan komma till nytta.

Funderar på ...

... om jag borde lägga tiden jag läser bokbloggar på att faktiskt läsa böcker istället ...

Älska böcker!

Hittebarnet

Det gick lite segt för mig med Yarden (augusti månads bokcirkelbok, mitt val så jag kan inte skylla på någon annan), så jag stack mellan med något lite mer lättsmält.

Hittebarnet av Katerina Janouch är den tredje boken om barnmorskan Cecilia Lund (det tidigare heter Bedragen och Systerskap). Hon har lappat ihop äktenskapet med maken och de väntar nu sitt fjärde barn. Cecilia är dock inte helt säker på att de orkar med ett barn till eller att äktenskapet är starkt nog att klara av det. Samtidigt engagerar hon sig i ett spädbarn som lämnas utanför dörren på förlossningsavdelningen där hon arbetar.

Huvudpersonens tankar och tvivel - ska hon stanna i äktenskapet och våga lita på sin man eller är "gräset grönare" med en ny möjlig kärlek - ältas hela tiden och är lite tröttsamt, men det är kanske trovärdigt i situationen. Annars snabbläst, lättsmält och helt OK.

Ja, men då så ...

I den här boken står det att det är normalt för 3-åringar och deras föräldrar med småkonflikter var tredje minut och större konflikter tre-fyra gånger i timmen.

Cirkeln

Alla läser den. Alla lovordar den. Jag var ju självklart tvungen att läsa Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren jag också. Och jag stämmer in i hyllningskören. Det är ruskigt spännande och den tar slut alltför fort.

Cirkeln är första delen i en ungdomstrilogi som utspelas i den fiktiva bruksorten Engelsfors. Bokens huvudpersoner är sex tonårstjejer som på ett mystiskt sätt förs till ortens nedlagda Folkets park en natt då månen är röd som blod. De är väldigt olika och i normala fall hade de aldrig umgåtts, men det blir snart uppenbart att de måste lita på varandra om de vill överleva. Mystiska saker är i görningen och tjejerna upptäcker att de har krafter utöver det normala.

Boken har beskrivits som"en svensk twilight" och den har kanske drag av den bokserien (dock inga vampyrer - än!), men personskildringarna är så mycket bättre här och svenska tonåringar känner nog sig lite mer hemma i den här miljön. Skildringen av brukorten är träffande - jag har själv vuxit upp på ett liknade ställe. Jag tror alla kan känna igen skolmiljön och de olika "typerna" som finns på en gymnasieskola. Precis i början hade jag lite svårt att hålla ordning på de olika karaktärerna och de personer som fanns kring dem, men det löste sig snart. Hade jag läst den här boken på högstadiet hade jag säkert fastnat extra mycket för någon karaktär för att jag hade kunnat identifiera mig med den personen. Nu är jag nyfiken på alla och det ska bli spännande att följa karaktärerna. Jag och många andra ser fram emot nästa del!

Boken är redan översatt till många språk och filmrättigheterna är sålda.

Triss i deckare

Nackdelen med att låna ut böcker direkt efter att man (jag) har läst de är att man (jag) glömmer att blogga dem. Nu har jag tre deckare av svenska kvinnliga författare att blogga.

Anna Janssons Gotlandsdeckare är nästan ett sommartecken för mig. Jag har läst alla hennes andra och ville så klart läsa även Drömmen förde dig vilse. Lite trist är det ändå att förlaget väljer att sätta Eva Röse på omslaget och att jag själv inte kan låta bli att se henne framför mig när jag läser om Maria Wern. Inte för att hon gjorde en dålig rolltolkning, men ändå ...

Polisen Maria Wern ingriper när hon se en pojke bli misshandlad och blir själv rejält skadad. Inte långt därefter hittas en kvinna utklädd till brud brutalt mördad i den botaniska trädgården i Visby. Marias kollega Erika får anledning att fundera över sanningshalten i den gotländska myten om den vita havsfrun - en kvinna som drunknar på sin bröllopsnatt och som sedan försöker locka ner människor i havets underströmmar - när hon inleder ett förhållande med en man vars hustru drunknade just på deras bröllopsnatt. Alla dessa händelser hänger naturligvis ihop och mordmyseriet får ett inte helt väntat slut.

En bra Jansson.


Viveca Sten placerar sina mordmysterier i Stockholms skärgård. Precis som I de lugnaste vatten utspelas I grunden utan skuld på Sandhamn. Polisen Thomas Andreasson är på plats för att utreda fallet med en försvunnen ung flicka. Till sin hjälp har han även denna gång barndomsvännen och Sandhamnsbon Nora Linde. En parallell historia om den unge Thorvald, som växer upp på ön i början av 1900-talet, kryddar berättelsen. Dåtid och nutid knyts så småningom ihop.

Jag gillar det. Det är perfekt sommarläsning och man riktigt hör vattnet klucka mot skärgårdsklipporna i miljöbeskivningarna.



Ann Rosman är en ny bekantskap. Jag läste Själakistan för ett tag sedan, men Fyrmästarens dotter är Rosmans första bok om Marstrandspolisen Karin Adler. Böckerna är fristående, men man har nog lite fördel av att läsa dem i ordning för karaktärerna utvecklas och jag (som läst tvåan först) fick ibland tänka till lite när det gällde relationsstatus och annat.

När en kropp hittas vid renoveringen av fyrmästarebostaden på ön Hamneskär utanför Marstrand kallas polisen Karin Adler in som ansvarig för utredningen. Vem är mannen och varför har han blivit inmurad?

Med hjälp av en förteckning över försvunna personer och en vigselring nystar Adler och hennes kollegor upp en historia som innehåller både ett falskt äktenskap och samröre med nazister. Spännande och välskrivet i genren. Denna är den bästa av de tre tycker jag. Är redan sugen på Rosmans nästa, men håller mig nog tills den finns i pocket.

Kloka ord

Att läsa en bok är ju också en sorts utflykt.

Kloka ord från Kate.

Bokcirkelbok: Radhusdisco

Jag har ju glömt att blogga juni månads bokcirkelbok!
På temat "favorit i repris" valdes denna bok med motiveringen att vi fick återuppleva 80-talet då vi alla, om än med lite spridning, växt upp.

Morgan Larssons bok Radhusdisco är en genomsympatiskt uppväxtskildring utan den ångest, som finns t.ex. i Jonas Gardells böcker, och utan de trasiga familjer som skildras i t.ex. Svinalängorna och Mig äger ingen.
Lite vanliga tonårspinsamheter finns här så klart, men på det stora hela är det en väldigt varm och trevlig bok om några schyssta personer som man får följa genom grundskolan. Uppfriskande!

Hög igenkänningsfaktor om du är i rätt ålder :)

Konsten att tala med en änkling

Den här lilla boken hade jag läst om på ett par bokbloggar och jag blev nyfiken. Konsten att tala med en änkling av Jonathan Tropper är en rolig bok om sorg - hur konstig det än kan låta.

Huvudpersonen Doug har träffat och förlorat sitt livs kärlek innan han ens fyllt 30 år. Dessutom har han fått en tonårig styvson på halsen. Han har svårt att gå vidare och försöker dränka sorgen i sprit och självömkan. Hans, något excentriska, familj försöker få honom att rycka upp sig, men det hjälper inte något vidare. Så småningom inser han att han måste skärpa sig och ger sig motvilligt ut i dejting-djungeln igen.

Det är inte en "skratta högt"-rolig bok, men jag läser med ett litet leende hela tiden (men ibland också med en liten klump i halsen). Doug är väldigt mänsklig och sympatisk. Jag får en liten "vibb" av Nick Hornbys High Fidelity (eller snarare John Cusacks karaktär i filmatisering).

En trevlig bekantskap!