Sidor

lördag 20 oktober 2012

Allt jag säger är sant

Jag blev väldigt förtjust i Lisa Bjärbos bok Det är så logiskt att alla fattar utom du och ville självklart läsa Allt jag säger är sant också.
Jag lånade den på biblioteket samtidigt som Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld. De är två författare som det är värt att hålla koll på.
 
Allt jag säger är sant handlar om 17-åriga Alicia. Hon är en tjej med en stor portion självförtroende och hon går sin egen väg både var gäller mode och livsval. Allt brukar bli som hon vill att det ska bli.
 
När hon bestämmer sig för att det är slöseri med tid att gå på gymnasiet hoppar hon av utan att blinka. Hennes föräldrar är däremot förtvivlade. Kompisen Fanny tycker att hon är en idiot. Till och med Alicias mormor, som är den enda som Alicia faktiskt lyssnar på, tycker att hon valt fel.
Alicia är dock inte den som låter det påverka henne och snart har hon skaffat både jobb på ett café och nytt boende. Hon flyttar iofs in hos sin mormor, men bättre vän  och "rumskompis" kan hon knappast få.
 
Först ser allt ljust ut för Alicia. Hon trivs på jobbet och träffar dessutom Isak - den vackraste kille hon någonsin har sett. Sedan drabbas hon av en stor sorg som gör att hennes värld rasar samman.
 
 
Jag är inte lika såld på den här boken som på författarens förra bok. Kanske beror det på att jag inte känner till så många tonåringar som faktiskt är så här obekymrade och självsäkra. Jag skulle önska att jag kunde tro på Alicia som karaktär. Det blir lättare sedan när hon visar sig sårbar. Det är så trist bara att det ska kräva en så sorglig händelse för att jag ska "falla" för Alicia. Men det säger kanske mer om mig än om huvudpersonen ...

Vänskapen mellan Alicia och hennes mormor genomsyrar boken och känns väldigt trovärdig. Speciellt i relation till relationen mellan Asrin och hennes farmor i boken Flickan vid glastornet som jag läste precis innan.

Men visst är Alicia uppfriskande. Och rolig. Jag gillar också språket i boken, med korta men välformulerade meningar och så där "på pricken" humoristiskt. Jag vill gärna tro att man känner igen sig mycket om man är 17 år. Å andra sidan spelar det inte så stor roll för man behöver absolut inte vara 17 år för att uppskatta den här boken.

6 kommentarer:

  1. Svar
    1. Jo, de kan de absolut vara. Mm man inte har samma humor.

      Radera
  2. Jag har inte läst Det är så logiskt, men Allt jag säger är sant har jag läst och jag gillade både boken och Alicia. Jag som träffar sjuttonåringar varje dag kan nog tycka att Alicia är ganska trovärdig, och i de fall hon inte är det så är hon något av en inspirationskälla.

    SvaraRadera
  3. Och jag tycker precis tvärtom. Jag fattade aldrig riktigt hennes förra bok, men den här gillade jag. Tänk vad olika man kan tycka! Rätt häftigt egentligen. Och tur, för tänk så tråkigt om alla tyckte precis samma om allt. :-)

    SvaraRadera