Sågspån och eld

Äntligen har jag läst tredje delen om Bricken. Den heter Sågspån och eld av och författaren är så klart Vibeke Olsson.

Bricken har nu fyllt 20 år. Hon kan inte längre jobba på sågverket med sin "halva" hand, men genom att ha "kostkarlar" - ensamstående sågverksarbetare som hon sköter maten åt - kan hon försörja sig och sköta om sin pappa. Hon har dock dåligt samvete för att väninnan Sirkka hamnade på fattighuset när hon fick lungsot. Bricken kan inte ha henne hemma hos sig för ingen vill gå kostgång hemma hos någon med en lungsjuk person i huset. Hon gör också sitt bästa för att glömma kärleken till Natan.
En dag dyker han upp igen i Svartvik. Han börjar uppvakta Bricken igen, men har han förändrats? Brickens kärlek blossar upp och hon dras med i  känslorna. När det går lite väl "hett" till (ha, ha) föreslår en av fruarna i frikyrkoförsamlingen att Bricken ska åka till Stockholm och arbeta som piga i ett halvår hos hennes kusin.
Bricken längtar hem till Svartvik och hon längtar efter Natan, men så springer hon på sin barndomsvän Jorma som återvänt från Amerika.

Nu handlar det inte bara om vilken man hon ska välja utan det intressanta är Brickens funderingar om vilket liv hon ska välja, vem hon är och vem hon vill vara likaväl som hennes önskan om att hjälpa dem som hon bryr sig om, att vara sann mot sig själv och mot sin tro. Författarens beskrivningar av arbetarmiljön både vis sågverket och i Stockholm är också en av bokens stora behållning, precis som i de tidigare delarna.

Det är väl inte precis någon överraskning att jag tycker om det här boken också. Hela serien rekommenderas!