Månadens bok i bokcirkeln var [geim] av Anders de la Motte. Den har fått pris som årets debut och mycket beröm. Huvudpersonen heter Henrik Pettersson, kallas HP. Han är en "småfixare" som inte alltid bryr sig om om det han fixar med är helt lagligt. En dag plockar han på sig en telefon som någon glömt på tunnelbanetåget och han blir snart inbjuden till att spela med i ett utstuderat spel. Spelledaren styr spelet endast med hjälp av telefonen, men verkar känna till allt om HP:s liv. Spänningen ökar och för varje avklarat uppdrag blir insatsen och riskerna högre. Allt filmas och läggs ut på ett forum där andra kan ranka och heja på spelarna. HP dras med i spelet och får en kick av berömmet från de som tittar. Han är snart beredd att göra nästan vad som helst för att få fortsätta spela. Parallellt med berättelsen om HP får läsaren också lära känna Rebecka Normén. Hon är polisinspektör och arbetar på SÄPO:s livvaktsrotel. Till det yttre har hon full koll på sitt liv, men hon har också en mörk hemlighet som hon inte vill att någon ska få reda på.
Mer än så vill jag inte säga för att inte riskera att berätta för mycket. HP:s och Rebeckas historier flätas förstås samman i den här "actionromanen" - som jag nog skulle vilja kalla den. Spelet får stor betydelse för dem båda två. Det händer massor hela tiden och det är för det mesta väldigt spännande (med någon svacka). Jag läser ivrigt vidare för att få veta hur det ska gå.
Det nämns ofta i recentioner av den här boken att den har ett "moderns språk" och om man med det menar mejl, sms och chattspråk och dessutom en huvudperson som talar och tänker på sig själv som en actionhjälte så stämmer det bra. Jag kände mig stundtals lite gammal för att jag irriterade mig lite på språket, men samtidigt är det konsekvent genomfört så att varje person och situation på ett sätt har "sitt eget språk".
Riktigt spännande alltså och jag är redan läst andra delen [buzz].
Nu känner jag att jag snart måste läsa denna, jag blir ju så nyfiken. Båda delarna står redan här och frustar besviket varje gång jag går förbi dem...
SvaraRaderaJa, läs :)
SvaraRadera