Inertia

Det är förvisso en härlig känsla att ta sig an en riktigt tjock bok och veta att man har många härliga timmars, eller kanske dagars, läsning framför sig.

Men frågan är om inte kortromanen är ett optimalt format ändå? Där novellen kanske måste stressa fram sitt början-mitt-slut eller bara ge läsaren ett (förvisso ofta skickligt skrivet) brottstycke ur berättelsen, kan kortromanen leverera en välkomponerad och avslutad historia som ändå är tillräckligt kort för att kunna njutas i en enda obruten sittning.

För ett par helger sedan hade jag lyxen att kunna ägna Inertia av Johan Daisne ett par timmars obruten tid.

Den flamländske författaren skrev Inertia redan 1950, men den blev översatt till svenska först 2021.

Vår huvudperson, en namnlös man, är på väg hem med tåg efter att ha föreläst i en närliggande stad. Det är en resa han gör ofta och omständigheterna och medpassagerarna är bekanta inslag i hans vardag. Han slumrar till en stund och vaknar upp för att märka att alla i kupén sover, tåget är nedsläckt och hans klocka verkar ha stannar på halv sju.

Han smyger försiktigt ut ur kupén för att tända en cigarr och upptäcker att alla passagerare sover och att alla klockor har stannat. Så småningom stöter han på en annan person som är vaken, en äldre professor och de får senare sällskap av den unge studenten Val.

När tåget stannar för en stund, tar det beslutet att kliva av det märkliga tåget och försöka ta sig till närmsta stad. Tillsammans vandrar de tre över ett mörkt fält mot några glimmande ljus i fjärran som aldrig tycks komma närmare. De talar om filosofi, om livet och om "inertia" - ett begrepp inom naturvetenskapen som beskriver tröghet hos objekt.

Kanske är det ungefär här i berättelsen som läsaren får bekräftat sina misstankar om vad som egentligen har hänt med tåget och de tre följeslagarna, men jag lämnar det åt er att upptäcka själva.

Daisnes skönlitterära verk säga ha introducerat den magiska realismen i den flamländska litteraturen, men där den sydamerikanska motsvarigheten ofta slår över till "mustig skröna", håller Daisnes magiska realism till en stillsammare ton. Karaktärerna i boken förundras över situationen, men tar det med jämnmod och blir inte rädda. De finner trygghet i att allt har en orsak och en verkan.

Slutet är ett uppvaknande så att säga - på vissa sätt bokstavligt och på andra sätt bildligt då de sista eventuella tvivlen om vad som utspelats skingras.

Ibland kan jag tycka att de akademiska utläggningarna är lite långrandiga och jag vill åter till det som driver handlingen framåt. Å andra sidan är det något lite rogivande och nästan trivsamt över både samtalet och de tre männens promenad över det mörka landskapet.

Det här är en intressant bok och jag tycker om att befinna mig i den här berättelsen.
En bok som är väl värd att lägga ett par timmars obruten tid på.

De tar allt ifrån mig

De tar allt ifrån mig av Linda Jones handlar om Frida som bor i en avfolkad ort någonstans i Norrlands inland. Affärerna stänger ner, folk flyttar ifrån orten, skolan är trist - det enda Frida ser fram emot är höstens älgjakt. I år ska hon äntligen få vara med!
Hennes mammas, som är jaktlagets ledare, är hennes förebild. Frida vill bli precis som hon. Men så upptäcks ett ovanligt djur i skogen och länsstyrelsen ställer in älgjakten. Fridas tillvaro vänds upp och ner. Hon ser sin mammas auktoritet som jaktledare ifrågasättas och hennes bästa vän Emmy verkar glida ifrån henne allt mer och hon förstår inte varför. Vad ska hon nu göra? Vem är hon ens om hon inte får jaga? Men en ny, trevande vänskap växer fram med Frej - nyinflyttad och inte lik någon av de killar hon växt upp med.

Den här romanen är verkligen väldigt bra! Skildringen av människorna på den lilla orten och hur dynamiken i en grupp snabbt kan växla när tradition och identitet ställs på spel känns mitt i prick. Här finns en del givna "typer", men författaren har lyckats skriva dem så att de inte känns som schabloner. Frida känns också väldigt äkta och den stökiga tillvaro hon upplever i boken väcker medkänsla och jag vill läsa vidare för att se hur det ska gå.

Det här är en riktigt fin roman som jag hoppas att många läsare upptäcker.

Hur det går med mina hyllvärmare?

Jo tack, ganska bra!😊

I utmaningen #färggladahyllvärmare2023 skulle vi i januari läsa en isblå bok. Mitt val blev Lycke av Mikaela Bley. Det är en spänningsroman om en försvunnen 8-årig flicka och tragiska familjeomständigheter. Huvudpersonen är journalisten Ellen som har en historia i sitt förflutna som påminner om Lyckes försvinnande. Då kunde hon inte göra något, men nu är hon fast besluten att hitta den som rövat bort Lycke. Otäckt och spännande!

I februari var det dags för vita böcker och jag hade många att välja på. Jag började med Linda Skugges bok 40 - Constant Reader, men det var inte riktigt en bok för mig. Alltför episodisk och upprepande för att jag skulle få in ett läsflyt, men jag uppskattade den stora kärleken till läsning och böcker som genomsyrar boken. Jag började också läsa Romeo Calling av Alexandra Potter (som jag tror att också @grefvinnan valde som sin februari-bok). Det var en ganska klassisk feelgoodbok med kärlek, förvecklingar, missförstånd och ett väntat och lyckligt slut. Helt ok underhållningsläsning. Dock hann jag inte läsa ut hela i februari, utan den spillde över några dagar i mars.

Den här månaden är det gröna titlar som gäller och jag har plockat fram 4 kandidater. Hjälp mig gärna att välja!

Pågår: vård av blogg

Det har snurrat snabbt både på jobbet och privat de senaste veckorna och energinivån har varit ganska låg. Även om jag ändå orkar läsa, har jag inte haft energi att skriva om böckerna. Men idag, när barnen är iväg på varsitt håll, hemmet är relativt i ordning och tvättmaskinen jobbar på, ska jag ta mig lite tid att uppdatera bloggen.

Just nu i mars 2023

Första lördagen i månaden innebär en "just nu"-enkät här på bloggen. Den är ett arv från forna Kulturkollo och alla som vill är välkomna att svara på frågorna på sin blogg eller Instagramkonto. Du hittar svar på frågorna också hos mina fd. Kulturkollo-kollegor Och dagarna går, Fiktiviteter och Enligt O.

Just nu läser jag: I munkens skugga av Helena Thorfinn inför bokcirkelsamtal på måndag. Jag har också några sidor kvar i Calling Romeo av Alexandra Potter som jag valde som februaribok i hyllvärmarutmaningen. 

Just nu tittar jag: serien Sweet Tooth på Netflix. Resten av familjen började titta på den när de var bortresta på sportlovet och nu försöker jag titta ikapp så att vi kan se resten tillsammans.

Just nu lyssnar jag på: eller rättare sagt - har jag precis lyssnat på  - ljudboken Nödvändigt ont av Maria Adolfsson. Det är den nyaste boken i Doggerland-serien och jag orkade inte vänta på att e-boken skulle komma på Storytel.
 

Just nu längtar jag: efter att få känna mig pigg. Ja, jag vet att jag skrev det förra månaden också, men vi har haft mycket omkring oss på sistone och dessutom har vi drabbats av olika baciller i omgångar. Piggheten lyser verkligen med sin frånvaro.

Just nu njuter jag: av alla vårtecken som dyker upp. Vintergäck och snödroppar har vi haft i ett par veckor och nu börjar också krokus, iris och påskliljor titta fram.

Månadssammanfattning februari 2023

Februariläsningen blev mycket bra - hela elva lästa böcker och en ljudbok lyssnad på.

Jag blev helt tagen av Om det inte vore för dig av Delphine de Vigan och fascinerad av Coyote av Gabrielle Filteau-Chiba, jag njöt av den söta The Reading List av Sara Nisha Adams och pusslade med Doggerland-kriminalaren Nödvändigt ont av Maria Adolfsson i öronen.

Förutom Frankrike, Kanada, USA och Doggerland i böckerna ovan har jag "besökt" Nigeria, Japan, Nederländerna, Island och Rwanda.

I Sverige har jag hoppat mellan Norrbotten, Dalarna och Stockholm.

En bra månad helt enkelt. Hur gick din läsning i februari?

Just nu i februari 2023

 

Första lördagen i månaden innebär en "just nu"-enkät här på bloggen. Den är ett arv från forna Kulturkollo och alla som vill är välkomna att svara på frågorna på sin blogg eller Instagramkonto. Du hittar svar på frågorna också hos mina fd. Kulturkollo-kollegor Och dagarna går, Fiktiviteter och Enligt O.

Just nu läser jag: The Reading List av Sara Nisha Adams. Jag har precis börjat, men det kan väl inte annat än vara bra. Alldeles nyss läste jag ut Som vi lekte av Ninni Schulman - en riktigt bra första bok i en ny deckarserie som utspelas i Dalarna på 80-talet.

Just nu tittar jag: på spökjägarna Lockwood & Co tillsammans med sonen som vi började titta på när vi var hemma och var sjuka båda två. Går på Netflix.

Just nu lyssnar jag: som vanligt inte på något särskilt. Jag vill helst bara lyssna till fågelkvitter och  kattkurrande och sådant.

Just nu längtar jag: efter att få känna mig pigg och att få resa. Måste planera in lite roliga saker i vår.

Månadssammanfattning - januari 2023

Årets första månad är slut och det blev sju böcker lästa. Flera var riktigt bra, så det blev en stark start på läsåret.

Den sista adventskalendern av Jenny Fagerlund
"Blir du ledsen om jag dör" av Nicolas Lunabba
"Vinternoveller" av Ingvild H. Rishøi - som passade fint in temat #kaffeochkulturvinter
"Lycke" av Mikaela Bley - mitt val i #färggladahyllvärmare2023
"Violeta" av Isabel Allende - månadens bokcirkelbok
"Färsk vatten till blommorna" av Valérie Perrin - bokcirkelbok till läsretreatet i Varberg
"De tar allt ifrån mig" av Linda Jones

Sömmerskans gåva

Sömmerskans gåva av Fiona Valpy är i första hand inte en skildring av förintelsen, även om det som händer Europas judiska befolkning finns i bakgrunden, men jag fortsätter på temat med böcker som utspelas under andra världskriget,
I den här boken bor och arbetar de tre sömmerskorna Claire, Mirelle och Vivienne tillsammans i Paris under nazisternas ockupation.

I modern tid åker Claires barnbarn Harriet till Paris för att söka sin släkts historia och får reda på mycket om det liv och de utmaningar som de tre väninnorna mötte under den här svåra tiden. De tog risker med fara för sina egna liv genom att hjälpa motståndsrörelsen och enskilda personer undan nazisterna. De levde med stora hemligheter och utmaningar.

Fängslande läsning, om än lite tillrättalagt på sina ställen.

De bortglömda namnens bok

I De bortglömda namnens bok av Kristin Harmel flyr Eva Traube och hennes mamma från Paris för att komma undan nazisternas tvångstransporter av judar till arbetsläger i Polen. Hennes pappa har inte samma tur utan blir tillfångatagen.

Kvinnorna tar sig till en liten stad nära den schweiziska gränsen, med förhoppningen om att kunna ta sig över gränsen. Eva, som är konstnärligt lagd, hjälper motståndsrörelsen att förfalska dokument och id-handlingar. Tillsammans med byns katolska präst och förfalskaren Remy för hon hundratals barn i säkerhet. För att hålla reda på barnens riktiga identitet för att kunna återförena dem med sina föräldrar efter kriget skapas ett snillrikt kodsystem som förs in i en gammal religiös skrift. Men efter att nazisterna invaderat byn är boken spårlöst försvunnen.

Även denna bok är baserad på en sann historia om en grupp väldigt modiga människor som räddade många judiska barn undan nazisterna.

Tatueraren i Auschwitz

Tatueraren i Auschwitz av Heather Morris handlar om Lale som skickas till koncentrationslägret Auschwitz 1942. Han får arbetsuppgiften att tatuera sina medfångar. Trots att han snart är plågsamt medveten om det öde som väntar de många personer som passerar förbi hans tatueringsbord stålsätter han sig och utför effektivt sin arbetsuppgift.

En dag står det en ung kvinna framför hans bord och han blir blixtförälskad. Kvinnan heter Gita och Lale bestämmer sig för att att de två tillsammans ska överleva de omänskliga förhållandena i lägret och skapa ett liv tillsammans när de blir fria.

En stark kärlekshistoria som trotsar de mest fasansfulla omständigheter. Baserat på en sann historia.

Dotterns berättelse

Idag, den 27 januari, är det den internationella minnesdagen för Förintelsens offer. Det finns många starka berättelser om den här skrämmande perioden i historien och jag tänkte skriva om några av dem på bloggen i helgen.

Dotterns berättelse av Armando Lucas Correa är berättelsen om Amanda Sternberg som precis blivit änka och nu ensam driver en bokhandel. Hon tvingas fly från Nazityskland med för att rädda sina två döttrar, men hon förlorar en dotter i flykten och blir skickad till koncentrationsläger med sin andra dotter.

I modern tid får en gammal kvinna i New York en bunt brev på tyska som skakar hela hennes värld.

En stark roman om moderskärlek och mod som berättas i två parallella tider. Den är baserad på den sanna historien om nazisternas massaker i den franska byn Oradour-Sur-Glane.

Veckans kulturfråga hos Enligt O: vecka 3 - 2023

Veckans frågan är:  

Vilka tunna böcker vill du lyfta fram?

Nyligen läste jag ”Andromeda” av Therese Bohman som var en tunn bok med stort innehåll, precis som hennes tidigare romaner. 

Kim Thúy skriver också fantastiska romaner som inte innehåller så många sidor, men har ett vackert sparsmakat språk och som berör på ett allmänmänskligt plan. Jag kan till exempel tipsa om ”Vi”.

I det här sammanhanget vill jag också lyfta Cilla Naumanns roman ”Bära barnet hem” - en bok om moderskap ut olika perspektiv.

Veckans kulturfråga hos Enligt O: vecka 2 - 2023

 

Veckans frågan är:  

Vilken för dig ny favoritförfattare upptäckte du 2022?

Det måste nog definitivt vara Ingvild H. Rishøi! Jag älskade hennes Stargate. En julberättelse och nu i januari har jag njutit av Vinternoveller.

Men även Åsa Liabäck med hennes fina feelgood-böcker om koloniområdet Ådala.

Ett gott nytt år

Den här boken skulle jag ju ha skrivit om på nyårsafton eller nyårsdagen, men det glömde jag. Men året är ju fortfarande ganska nytt och ett boktips är väl aldrig fel när det än kommer.

Ett gott nytt år av Malin Stehn är en spänningsroman som tar sin början på nyårsafton. Vännerna Lollo, Nina och Malena har samlats för att fira nyår tillsammans. De är gamla vänner som inte har så mycket gemensamt längre, men nyårsfirandet tillsammans med sina familjer är tradition.
Samtidig försvinner Lollos 17-åriga dotter Jennifer från en fest i en annan del av staden.

När nyårsdagen kommer har de vuxna druckit för många glas vin, alltför många sanningar har sagts och Jennifer har fortfarande inte kommit hem.
Försvinnandet ställer allt på sin spets i kompisgänget och lockar fram mörka hemligheter.

Spännande och skickligt berättat ur flera olika perspektiv.

Veckans kulturfråga hos Enligt O: vecka 1 - 2023

I år hade jag tänkt haka på Veckans kulturfråga hos Enligt O.

Första frågan ut är:  

Vad har du för planer för kulturåret 2023?

Jag har inte hunnit planera så mycket än, men jag är så nöjd med att jag kom iväg på så många olika sorters scenkonstframträdanden förra året - både teater, musikal och konserter! Det är min förhoppning att jag ska kunna göra mycket sådant även 2023. En klassisk konsert i mars är inbokad redan i alla fall.

Något som jag nästan inte alls kom iväg på förra året var bio, så det vill jag råda bot på och det vore roligt med fler bokevenemang än Bokmässan. Kanske är det dags för Feelgood-festivalen i år?

Jul i lantbiblioteket

Efter den mysiga boken Lantbiblioteket vid älven av Josefin Eman kommer uppföljaren Jul i lantbiblioteket.

Edda har funnit sig till rätta i den lilla byn Koski. Hon älskar jobbet på lantbiblioteket och har lärt känna människorna i byn. Hon har fått nya vänner i kvinnorna i bastubokcirkeln och dessutom en snygg och omtänksam pojkvän.

Men så får Edda ett besked som vänder allt upp och ner - och hon kan inte säga något till någon. Hon försöker sätta en hemlig plan i verket som ska lösa hennes problem och hon får oväntad hjälp av en återvändande hjälte - byns egen fotbollsstjärna Antonio. Stressen gör dock att Edda beter sig konstig och både vännerna och pojkvännen Ante blir misstänksamma, men Edda vill inte att något ska störa julstämningen - speciellt inte nu när hennes syster har sträckt ut en hand och vill föra jul tillsammans, något de inte gjort sedan föräldrarna omkom i en bilolycka.

Jag tyckte mycket om första boken och det är trevligt att få återvända till lantbiblioteket. Jag uppskattar den här berättelsen också, men blir absolut galen på Edda som tror att hon måste fixa allt själv. Kanske har författaren klämt in lite väl många förvecklingar i boken och en del hade kunnat kapas utan att boken hade förlorat på det, kanske tvärtom, men det här är ändå väldigt mysig julläsning.

Åtta dagar med dig

Inte en julroman, utan en Chanukkaroman - kan det vara något? Det tycker i alla fall Rachels förläggare och ber henne att, efter att ha skrivit flera framgångsrika julromaner under pseudonym, byta spår och ge ut en romantisk bok om den judiska högtiden under eget namn.
Problemet är att Rachel inte alls tycker att det finns samma sorts magi och romantik runt Chanukka som det finns runt julen. Hon älskar nämligen julen, men har dolt den kärleken och sin författarkarriär för sin judiska familj.

För att få inspiration till den nya romanen anmäler hon som frivilligarbetare på en Matzah ball som ska gå av stapeln på den åttonde dagen av Chanukka, men det finns ett par saker som gör den planen komplicerad. Dels är arrangören av balen Rachels ungdomsförälskelse Jacob, som hon numera har en allt annat än hjärtlig inställning till. Dels är Rachel sjuk - hon har den sjukdomen ME som också kallas "kroniskt trötthetssyndrom" och hon måste hushålla med sina krafter för att ens klara vardagen. Ett intensivt och fullspäckat schema som frivilligarbetare ger inte stora möjligheter till återhämtning.

Det är kanske inte så svårt att räkna ut kärleksintresset i Åtta dagar med dig av Jean Meltzer och att Rachels känslor förändras, dock först efter sedvanliga komplikationer - men med en liten extra twist den här gången. Hemligheter avslöjas, missförstånd reds ut och vi får ett lyckligt slut. Men det är ju precis det man vill ha när man plockar upp en sådan här bok och vägen dit är mysig läsning.

Den sista adventskalendern

Den första utlästa boken 2023 blev Den sista adventskalendern av Jenny Fagerlund. Jag har läst ett par böcker av författaren tidigare och det har varit väldigt trevlig läsning.

I den här boken reser Petra till den lilla orten Nyponviken i Skåne där hon precis har fått reda på att hon har tillgång till en lägenhet och eftersom hon just blivit av med både jobb och boende i Stockholm har hon inte många alternativ. Med sig har hon sin 11-åriga systerdotter Charlie som nyligen har förlorat sin mamma i cancer. Petra och Charlie har vara varandra nu och de måste försöka hitta varandra trots den den gemensamma sorgen.

Lägenheten visar sig ligga på en gård där det också finns en handelsträdgård och ett café. De blir väl emottagna av Viveka, som driver handelsträdgården, men hennes äldre mor är i sin tur lite avvaktande och butter.

Boken börjar precis innan 1 december och en adventskalender dyker upp utanför Petras dörr precis i rätt tid. Kalendern är målad av den lokala, framlidna konstnären Lilly och innehåller små saker och uppdrag som hjälper Petra att lära känna Nyponviken, dess invånare och allt mer om den mystiska konstnären Lilly vars öde på något sätt verkar länkat till Petras liv.

Handlingen som kretsar kring Petra, Charlie, handelsträdgården och caféet är jättemysig. Själva kalenderdelen är jag inte lika förtjust i - det blir ett väldigt tillkrånglat sätt att försöka berätta något som hade kunnat förklaras på många mer logiska och enkla sätt, som säkert hade kunnat göras spännande och bra.

Men boken och Nyponviken är ändå en trevlig bekantskap med massor av julkänslan.

Årsboken

Årsboken av Sven Olov Karlsson var min sista utlästa bok 2022, men också en bok som det har tagit ett helt år att läsa. Det är nämligen en novellsamling som innehåller en novell per månad och jag har läst dem så - en i månaden.

Författaren kommer från en liten ort i Västmanland norr om den där jag själv växte upp och jag tyckte mycket om hans novellsamling Västmanland.

I den här samlingen upplever jag som lite ojämnare, men här finns några riktiga pärlor. Kanske speciellt titelnovellen, den om lingonalmanackorna, årsböckerna.

Gemensamt för novellernas är att de handlar om "vanliga" människor och att de är vardagsnära. Ett drag åt det vemodiga, den lite uppgivna tillvaron, men också skönhet i det lilla - skogens doft eller den porlande bäcken.

Jag tyckte om att läsa boken just så här, månadsvis, och låta varje novell få sin tid.