Stalins kossor

Nu ikväll bokchattade vi om Stalins kossor av Sofi Oksanen. Det är Oksanens debutroman. Jag har tidigare läst Utrensningen av samma författare, en bok som var mycket gripande, och hade stora förväntningar på denna. Den rådande känslan efter avslutad läsning var besvikelse och det visade sig vi chatten att jag inte var ensam om det.

Grundhistorien har alla förutsättningar att engagera. Den unga Anna som försöker hitta sin identitet och dövar osäkerhet med mat och droger. Hennes mamma Katariina som "kommit undan" livet i Estland och skildringen av rädslan för ryssen och bristen på mat.

Tyvärr är berättelsen alltför hoppig för att jag riktigt ska hänga med. De delar som handlar om livet i Estland under kommunismen intresserar mig mest, men där får jag inte veta så mycket som jag skulle önska. Annas bulimi, matscheman och strategier får mycket plats - det känns hemskt att säga det, men det blir för tjatigt. Som läsare har jag förstått "poängen" sedan länge blir lite blasé inför skildringen.

Jag saknar att bli riktigt engagerad i någon av personerna, att bli berörd av deras öden. Bitvis är det en intressant bit av historia som skildras och även de funderingar kring kvinnan och kvinnokroppen i Annas "del" av berättelsen är tänkvärda, så det känns inte som bortkastad läsning. Det når bara inte ända fram. I bokchatten var någon inne på att det skulle ha varit två böcker och det hade kanske gett mer rättvisa åt berättelserna.

Tack Boktokig, Milla, Bokskorpionen och Emmeli för trevlig chatt.

Utrensningen

Först ut 2011 blev boken Utrensningen av Sofi Oksanen, inköpt på den lilla närbutiken i Tegefjäll för att ha något att läsa på tåget hem. Och det var tur - eftresom jag inte kunde sova hann jag läsa nästan hela.

Boken utspelas i Estland både i relativ nutid (1992) och med tillbakablickar till andra världskriget och efterkrigstiden. Den gamla kvinnan Aliide hittar den unga kvinnan Zara avsvimmad i sin trädgård. Snart står det klart att Zara är ett fall för sk. trafficking och är på flykt undan sin hallick. Aliide tar motvilligt hand om flickan och så småningom förstår hon att Zara inte hamnat i hennes trädgård av en slump.

Aliide själv bär på en svår hemlighet om ett svek som har färgat hela hennes liv.

Utrensningen är både en stark berättelse och en intrerssant historisk skildring. Jag visste i alla fall inte så mycket om hur situationen i Estland var under och efter kriget. Mest intressant är dock Aliides karaktär och hennes berättelse. Det är märkligt hur man kan känna med en person som egentligen begått oförlåtliga handlingar. De två kvinnornas berättelser vävs samman och berättelsen är väl utförd med ett driv som fick mig att vilja läsa vidare och vidare för att veta mer.

Rekommenderas!