Eldest av Christopher Paolini läste jag iofs ut precis innan semestern, men den får vara med här ändå. Jag tyckte ju egentligen inte särskilt mycket om Eragon som är den första boken i trilogin, men på nåt vis var jag ändå tvungen att ta redan på vad som skulle hända. Kvalitén är fortfarande inget vidare och det finns säkerligen väldigt mycket bättre barnfantasy än så här, men kapitlen som inte handlar om Eragon utan om hans kusin Roran är faktiskt inte så dumma …
"Eragon and his dragon, Saphira, have just saved the rebel state from destruction by the mighty forces of King Galbatorix, cruel ruler of the Empire Now Eragon must travel to Ellesmera, land of the elves, for further training in magic and swordsmanship, the vital skills of the Dragon Rider. It is the journey of a lifetime, filled with awe-inspiring new places and people, each day a fresh adventure. But chaos and betrayal plague him at every turn. Eragon isn’t sure whom he can trust. Meanwhile, his cousin Roran must fight a new battle back home in Carvahall - one that puts Eragon in even graver danger. Will the king’s dark hand strangle all resistance? Eragon may not escape with even his life…"
Fågelbovägen 32 av Sara Kadefors är en riktigt bra bok som verkligen får en att tänka på "godhets-begreppet". Det är kanske inte helt självklart om man gör gott för att hjälpa andra eller för att man ska må bra själv. Men det behöver kanske inte heller vara en motsägelse? I en recension skrevs det om Sara Kadefors att hon inte bara var en ungdomsförfattare (t.ex. Sandor slash Ida) utan också hade "lyckats" skriva en vuxenbok. Jag tror tvärtom att det är svårare att skriva riktigt bra för ungdomar än för vuxna, så har man klarat det så funkar det för vuxna också.
"Karin ses och ser sig själv som god och vidsynt. Gynekolog dagtid och volontär på en mottagning för illegala invandrare på kvällen. Hon låter unga Katerina från Moldavien, som utnyttjats av familjen hon arbetar hos, flytta in hos sin egen familj på Fågelbovägen 32. Ingenting blir som hon tänkt sig."
Harry Potter and the Deathly Hallows av J. K. Rowling är den sjunde och sista boken om Harry Potter och den kom ut på engelska den 21 juli - och blev ju såklart en toppenbra bröllopspresent. Smart nog fick vi också varsitt ex så att äktenskapslyckan inte behövde prövas redan på bröllopsresan. Och vi läste i ett sträck. Och det var spännande som vanligt. En "pageturner" som det så fint heter. Men sista kapitlet hade man kunnat skippa.
"His hand closed automatically around the fake Horcrux, but in spite of everything, in spite of the dark and twisting path he saw stretching ahead for himself, in spite of the final meeting with Voldemort he knew must come, whether in a month, in a year, or in ten, he felt his heart lift at the thought that there was still one last golden day of peace left to enjoy with Ron and Hermione.’ With these words "Harry Potter and the Half-Blood Prince" draws to a close. And here, in this seventh and final book, Harry discovers what fate truly has in store for him as he inexorably makes his way to that final meeting with Voldemort."
Deckare är ju aldrig fel på semestern och efter Harry Potter blev det två deckare på raken. Först Olycksfågel av Camilla Läckberg. Deckare och dokusåpa i Tanumshede - kan det vara nåt? Ja, det funkar faktiskt!
"Patrik Hedström och hans kollegor på Tanumshede polisstation har haft en lugn vinter. Men när våren kommer börjar det hända saker. Den omdiskuterade dokusåpan Fucking Tanum drar in i samhället och än en gång drabbas Fjällbacka av ond bråd död. Det som först ser ut som en vanlig bilolycka visar sig vara ett mord. Sedan Patrik upptäckt kopplingar till liknande fall runt om i Sverige inser han att gärningsmannen troligen har fler liv på sitt samvete. Kort därefter hittas en av dokusåpadeltagarna död i en soptunna. Har detta brutala mord något samband med seriemördaren som polisen jagar?"
Men britterna är ju kanske ändå ett strå vassare när det gäller deckare. I minnenas tecken av Reginald Hill är ren deckarnjutning när den är som bäst.
"När kriminalinspektör Peter Pascoe beger sig till Thorton Lacey för en återförening med några gamla skolkamrater förväntar han sig en trevlig helg i minnenas tecken. Men verkligheten blir helt annorlunda. Tre av vännerna hittas brutalt mördade i den lilla stugan och den fjärde, Colin Hopkins, är spårlöst försvunnen. Den lokala polisen misstänker genast att Hopkins ligger bakom de fruktansvärda dåden, men Pascoe är övertygad om att hans äldste vän omöjligt kan ha gjort någonting sådant. Tillsammans med sin blivande fru Ellie bestämmer han sig för att göra en del efterforskningar på egen hand. Samtidigt håller kriminalkommissarie Andy Dalziel på att undersöka en rad olösta inbrott i västra Yorkshire. Och när ytterligare ett mord inträffar verkar det som om de två fallen på ett märkligt sätt har kopplingar till varandra. Frågan är bara om Peters strävan att rentvå sin gamle vän kanske gör honom blind för sanningen!"
Nästa bok Mitt första liv av Bodil Malmsten kom i ett "avslappningspaket" och tanken var nog att avnjuta den i badet för att pusta ut efter bröllopet. Nu blev det avslappningsläsning på tåget hem från Gotland istället, men det är ju inte heller så tokigt. Jag visste inte mycket om Bodil Malmsten och har inte läst hennes böcker från Finistère, men det gör nog inget för den är boken med små korta betraktelser, funderingar och berättelser ur hennes barndom kan man man till sig ändå. Och fast man inte har vuxit upp i Norrland på 40- och 50-talet så kan man på något vis identifiera sig med det hon berättar.
"Mitt första liv" handlar om den för varje dag allt mer fantastiska barndomen i en by i mellersta Norrlands fjälltrakter och om ungdomen i London och Vällingby. Det är glesbygd och fräknar, norrsken och underläge, storstäder inte lika verkliga som hembyn. I kapitlet »Ångermanna-gatan« berättar Bodil Malmsten om sitt livs, än i dag, värsta upplevelse. Det var inte när hon vid sjutton års ålder var på vippen att dö - hennes livs värsta upplevelse var värre än döden, mycket värre. »Mitt första liv« är illustrerad med teckningar av Bodil Malmsten och fotografier ur hennes familjealbum. Dokument som lever kvar så länge Bodil Malmsten gör det, för alltid."
Busters öron av Maria Ernestam är en bok som inte liknar någon annan. Ja, det skulle möjligen vara Ernestams förra bok Caiprininha med döden. Men, nä - det här är något helt annat och jag vet inte hur man ska beskriva det. Men det är mycket, mycket bra! Roligt, skruvat och hjärtknipande sorgligt på en gång. Det är också en barndomsskildring men långt ifrån Malmstens. Läs den själv!
"Eva har i alla år vårdat sina rosor, medveten om att relationer till blommor kan vara enklare än relationer till familjen …
När hon på sin 56-årsdag får en dagbok börjar hon skriva om en värld hon gjort allt för att glömma. Villakvarteret där hon växte upp med en vacker men självcentrerad mamma, vars beteende gjorde hennes liv till ett helvete. Redan vid sju års ålder fattar Eva ett beslut. Hon ska bli den som överlever. Kriget innanför hemmets dörrar kräver sin strategi, och genom hela sin uppväxt övar sig Eva målmedvetet inför den slutliga striden. När hon är sexton år möter hon kärleken, och för första gången i livet kan hon tro på att försoning är möjlig. Men omständigheterna leder till att hon måste fullfölja sin barndoms beslut. Nu, fyrtio år senare, riskerar allt att avslöjas på grund av en olycklig slump. Och de gamla såren, liksom rosenbuskarna, rivs upp på nytt."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar