En novell av Munro

Anna på bloggen "och dagarna går ..." uppmanade de som ville att delta i ett Munromania idag på Nobeldagen för att skapa en novellvåg i bokbloggarhavet.

Jag hade inte läst Alice Munro innan hon fick nobelpriset i litteratur, men jag hade en novellsamling i bokhyllan i alla fall. Jag har inte läst mycket i den heller inför detta tillfälle, utan faktiskt bara en novell. Jag åkte tåg till Köpenhamn idag för att träffa en gammal vän och då kändes det lämpligt att läsa novellen "Ungdomsvännen" ur samlingen Nära hem.

Den handlar om en kvinna som återberättar sin mammas berättelse om en person som hon bodde inneboende hos som nyutexaminerad lärare och som med tiden blev en vän. Det är en stillsam och vemodig novell, men som rymmer mycket - alltifrån försmådd kärlek, avundsjuka och religion i den "dåtida" historien till kvinnans sorg över sin egen saknad efter mamman, som tynade bort i sjukdom, i den nutida historien.

Språket är vackert, vardagligt och på intet sätt överlastat. Det tycker jag om och det ger mersmak.