En bok som beskriver så mycket misär och elände som Douglas Stuarts uppväxtskildring Shuggie Bain gör borde vara svår att ta sig igenom. Visst är det bitvis väldigt tungt, men det är också mycket gripande. Någon gång måste det ju gå Shuggie väl tänker jag och läser vidare för att få veta.
Det här är en roman med fattigdom, frånvarande fäder, missbruk och missförhållanden. Bostadsförhållanden och tandvård beskrivs på ett sådant sätt att det är lätt att glömma att bokens handling tar plats i 80-talets Glasgow och inte för mycket längre sedan. Staden är svårt präglad av arbetslöshet och ett tufft politiskt klimat. Shuggie är den som tar hand om sin svårt alkoholiserade mamma, den som aldrig riktigt passar in och han drömmer om ett annat liv.
Stark läsning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar