Rec.ex. från Historiska Media - tack! |
Första boken utläst i #paskut22 blev Månas kristallbod av Lilly Emme och Sara H. Olsson.
Det är andra delen i feelgood-serien Kvarteret Kronan som inleddes med Bokförlaget Gyllendufva. Via den boken fick vi lära känna författaren Solveig Brygge som nu tar plats som huvudperson. Hon får till sin förtjusning ta över som butikschef i sin favoritaffär när Måna bestämmer sig för att åka till Tibet. Solveigs nya kollega Dennis är inte lika förtjust - han har arbetat i butiken i över tjugo år och förväntade sig att han skulle vara Månas förstaval att ta hand om butiken.
Förutsättningarna för att Solveig och Dennis ska komma överens är inte de bästa och inte blir det bättre av att Solveig är både impulsiv och naiv.
Det är lättsam och lättsmält läsning som underhåller för stunden. Visst småler jag ett par gånger, men det blir lite för putslustigt och fånigt för min smak. Solveig är en otroligt irriterande karaktär som inte är helt lätt att tycka om. Det finns ett underliggande tema om ensamhet som väl är det enda Solveig och Dennis har gemensamt, men tyvärr kommer det bort i den farsartade handlingen.
Det är andra delen i feelgood-serien Kvarteret Kronan som inleddes med Bokförlaget Gyllendufva. Via den boken fick vi lära känna författaren Solveig Brygge som nu tar plats som huvudperson. Hon får till sin förtjusning ta över som butikschef i sin favoritaffär när Måna bestämmer sig för att åka till Tibet. Solveigs nya kollega Dennis är inte lika förtjust - han har arbetat i butiken i över tjugo år och förväntade sig att han skulle vara Månas förstaval att ta hand om butiken.
Förutsättningarna för att Solveig och Dennis ska komma överens är inte de bästa och inte blir det bättre av att Solveig är både impulsiv och naiv.
Det är lättsam och lättsmält läsning som underhåller för stunden. Visst småler jag ett par gånger, men det blir lite för putslustigt och fånigt för min smak. Solveig är en otroligt irriterande karaktär som inte är helt lätt att tycka om. Det finns ett underliggande tema om ensamhet som väl är det enda Solveig och Dennis har gemensamt, men tyvärr kommer det bort i den farsartade handlingen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar