Den handlar om en ung kvinna som lämnar det lilla livet utanför Norrköping och flyttar till Stockholm för att studera på universitetet. Hon har fått ett trist rum i en förort ganska långt från centrum tar pendeln i till universitetet och kulturvetarlinjen. Hon känner sig vilsen och udda, men så träffar hon Andreas. Han är svartklädd och självsäker. Han presenterar henne för sin lägenhetskompis Roman och snart tillbringar hon mer tid hemma hos dem än i sitt studentrum. De bjuder in till dekadenta fester och deras hem befinner sig på något sätt i en egen tid och i en egen värld.
Berättelsen utspelas bara under några månader under hösten och över julen och blir som en betraktelse i den unga kvinnans liv - avslutad och oavslutad på en och samma gång.
Stämningen i boken stillsam och lite ödesmättad på en och samma gång och för den som var student, och kanske speciellt på 90-talet inom humaniora, finns här igenkänning. Jag har kanske inte haft kurskamrater precis som Andreas och Roman, men bland deras vänner finns det karaktärer som jag har absolut känner igen.
Kammakargatan är uppdelad i 24 kapitel och kan läsas som en adventskalender. Jag lyckades inte hålla mig till det utan njöt av den här fina lilla boken i ett svep.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar