”De levande” är den finska författaren Iida Turpeinens debutroman och den handlar om Stellers sjöko. Boken är ett mellanting mellan roman och essä och jag som sällan läser facklitteratur tycker att det här är ett bra mellanting. Och vem hade kunnat tro att en berättelse om sjökor skulle vara så intressant.
Jag har egentligen ingen relation till sjökor annat än från en resa till Florida som jag och min man gjorde när vi väntade vårt första barn. Där såg vi sjökor, om än en mindre variant än Stellers sjökor, och blev omedelbart förtjust. Det var något intagande med de här stora, loja djuren som verkade alltigenom godmodiga. Min dotters första gosedjur fick följa med hem från resan och hon hade länge sjökon Manne i sängen. Så de har en särskild plats i hjärtat efter det.
Boken innehåller såklart skildringar av forskare och tjänstemän, men jag fastnar mest för kvinnorna som skildras - de som följde med sina män, fanns bredvid, stöttade eller väntade tålmodigt hemma. Och det är skildringen av människorna i boken som driver läsningen framåt för mig, men det blir ofta lite för detaljerade beskrivningar av håren på spindelben och olika mönster på ägg för min smak.
Jag tror att anledningen till att den här boken har blivit så populär är hur den beskriver människans förhållande till naturen. Det är något allmänmänskligt i det - intresseväckande och skrämmande på en och samma gång.
läste denna på finska i vår finska bokcirkel
SvaraRadera