Jag gillar sanna historier och trodde detta var en sådan. Men när jag började läsa Judy Merrill Larsens Bara till låns så förstod jag att det var en roman, men en sådan slags roman som lika gärna kunde vara sann. Huvudpersonen Ellen förlorar sin yngste son i en olycka med en vattenskoter och måste på något vis hantera sin sorg, ta ställning till organdonation, finnas till hands för den andre sonen och kämpa för att förövaren ska bli dömd och sona sitt brott.

En ganska bra historia. Minus för den lite onödiga kärlekshistorien som författare klämt in.

Arthur & George

Julian Barnes bok Arthur & George baseras på den sanna historien om Sir Arthur Conan Doyle som hjälper George Edjali som blivit oskyldigt anklagad och dömd för att ha skrivit hatbrev och lemlästat djur. Många skrev till Conan Doyle med förhoppning om att han - liksom han romanfigur Sherlock Holmes -  skulle kunna lösa brottet. Men detta är det enda fallet man vet att han tog sig an.

Storyn griper inte riktigt tag i mig. Jag tycker det är lite långsamt och hade hoppat att det skulle vara roligare. Barnes England, England är ju superrolig. Kanske beror det också på att man vet hur det ska gå. Eller att ingen av huvudpersonerna är så hemskt sympatiskt.

Fallande änglars stad

Den hör boken fick jag av tjejerna i montern bredvid vår på bokmässan. Det bryter alltid ut en frenetisk byteshandel mellan montrarna när mässan stängt. Ingen vill packa ner och släpa hem sina utställningsexemplar.

Jag hade nog inte valt John Berendts Fallande änglars stad själv. Det är en dokumentär om Venedig som börjar 1996 när Venedigs operahus La Fenice brinner ner och den slutar åtta år senare när den nyuppbyggda operan invigdes. Det stå i baksidestexten att det är "en spaning på den vardag venetianerna lever - bortom turismen" och på så vis är den ganska intressant. Men det är lite för segt och lite för osammanhängande för att bli riktigt bra.

Men visst blir man sugen på att åka till Venedig.
Och jag blir jättesugen på att läsa Henry James The Wings of the Dove.

80 grader från Varmvattnet

Karin Alfredssons 80 grader från Varmvattnet är årets debut enligt Deckarakademien. En riktigt, riktigt bra thriller är det i alla fall. Och det läskiga i boken är inte jakten på skurken/skurkarna utan hur otroligt angelägen HIV-situationen är Afrika och hur gamla sedvänjor och vidskepelse gör situationen ännu värre. Den svenska läkaren Ellen Elg åker till Zambia för att studera sjukvården och hjälpa till med preventivmedelsrådgivning. Men hon arbetar även med en annan typ av hjälp som inte alltid uppskattas.

En bok om våld, sexualitet, kvinnoförtryck, ekonomisk makt och död.
Spännande, gripande och otäck.
Läs den!

Ett tal till min systers bröllop

Jag är ganska skeptisk till Linda Skugge. Men boken Ett tal till min systers bröllop har ju fått så enormt bra recensioner så jag ville ge den en chans. Men jag förstår inte vad det är för "rasande superbegåvat" över det här? Det är en helt OK bok och lättsam läsning, men det är som en slags Bridget Jones fast med två barn och frånvarande make. Är det möjligen det här som är "hen lit" (jmfr. chick litt)?

Domedagen gryr

Ja, ni vet ju säkert att Arto Paasilinna är en av mina favoritförfattare. Hans senaste bok heter Domedagen gryr och den gjorde mig inte besviken. Den handlar om den lite luggslitne skogshuggaren Hermanni Heskari som räddar miljonärskan Lena Lundmark när hon kraschlandar med sin luftballong på isen i Enare träsk. Som tack för han leva lyxliv i ett år på hennes bekostnad och får hjälp av Lenas morbror att bli en gentleman. Samtidigt planerar Heskari det finska folkets revolution. 

Paasilinna är lika mustig och absurd som vanligt. Karaktärerna är obetalbara. 

Det här gör mig glad!

Bokcirkelns bekännelser

Ibland är det härligt med lite "chick litt" (men varför måste alltid böckerna vara rosa?!?) och speciellt när den är välskriven som Elisabeth Nobles Bokcirkelns bekännelser.

Några omaka kvinnor samlas en gång i månaden för att prata om en bok, men pratar lika mycket om livet, kärleken och relationer. Några stående chick litt-ingredienser finns, viktnoja (såklart!) och någon som jobbar på förlag (hallå - det är inte särskilt glamouröst), men det är också ett lite annorlunda upplägg eftersom man också får 12 lästips på köpet.

En riktigt trevlig liten lässtund

80 romaner för dig som har bråttom

Strålande roliga sammanfattningar av världslitteraturen på fyra serierutor hittar man i Henrik Langes 80 romaner för dig som har bråttom. Går inte att förklara - måste upplevas. Tänk att det kan vara så enkelt att beskriva en bok!

Synderskan

Synderskan av Petra Hammesfahr (i baksidestexten kallad en tysk Minette Walters) har stått i bokhyllan ganska länge utan att jag har känt mig sugen på den. Men nu gav jag den en chans. Det är en psykologisk kriminalroman om en ung kvinna som plötsligt överfaller och dödar en man på en offentlig badstrand. Många människor är vittnen, däribland kvinnas man och son. När utredningen startar rullas ett skrämmande livsöde upp präglat av religiös fanatism, skuld och vanföreställningar.

Berättelsen var lite för rörig för att den skulle bli riktigt gripande, men var ändå läsvärd.

Saker vi kunde berätta

Tony Parssons Saker vi kunde berätta utspelas i London i slutat av 70-talet och den röda tråden i boken är musiktidningen The Paper och personerna som arbetar där.
Jag har lite svårt att identifiera mig med hela sex, drugs ‘n’ rock’n'roll-grejen så jag fångas inte riktigt av berättelsen. Musikintresse och kännedom om 70-talsband är nog en förutsättning för att gilla den.

Kathleen O’Malley är författaren till den självbiografiska boken Förlorad barndom. Hennes mamma var ogift mor i ett strängt katolskt Irland. När Kathleen är 8 år blir hon våldtagen av grannen och rättsfallet riktar uppmärksamheten mot familjen. De får rätt i domstolen, men Kathleen och henne systrar blir tvångsomhändertagna och satta i klosterskola. Där får de stå ut med vanvård, smuts, svält, barnarbete, fysisk och psykisk misshandel och förnedring. Hos mamman var de iofs fattiga, men de var alltid mätta, hela och rena - och älskade!

Boken är inte så välskriven och den är ganska ostrukturerad, men det är en gripande historia och en intressant diskussion om religiös dubbelmoral och vad som är bäst för barn.

Hon simmade i havet vid Guanagaspar

Shani Mootoos Hon simmade i havet vid Guanagaspar (mystisk översättning från originalets: He Drown She in the Sea) är en berättelse om omöjlig kärlek som ändå övervinner hinder och tid. Men också om klass, ras och status och om att trotsa det liv man är född till. Allt med en färgstark karibisk miljö som bakgrund.
Inte så tokig!

Saffransköket

Saffransköket av Yasmin Crowther är en berättelse om en iransk kvinna som förskjuts av sin familj och bygger upp ett nytt liv i London med sin engelske make och sin dotter. Men livet och relationen till maken och den vuxna dottern är inte alltid lätt - någonting saknas och hon reser tillbaka för att försonas med sitt förflutna. Hon skriver sedan och ber dottern att också komma för att kunna förklara för henne vem hon är.

En varm, finstämd, sorglig och krydd-doftande berättelse! Och ett vackert bokomslag.

Passion

Lily Priors bok Passion behöver man verkligen inte läsa. Jag plockade åt mig den från kaffebordet där en kollega lagt utrensade pocketböcker och jag är sannerligen glad att den var gratis. En historia som berättas av en medelålders mulåsna (japp, du läste rätt) som är passionerat förälskad i en bedagad olivodlare som i sin tur är förälskad i en kvinna han inte känner och som resten av byns män också suktar efter. Nä, bra är det inte.

Ett välsignat barn

Linn Ullmans Ett välsignat barn handlar om tre halvsystrar, deras stränga pappa och hur händelser i barndomen får konsekvenser i vuxenlivet. Om en resa tillbaka till barndomen och barns grymma lek. Boken är lättläst och bygger upp en stämning genom att byta perspektiv mellan de tre systrarna. Läsaren får endast antydningar om den hemska händelsen i deras barndom, men när man väl får veta så faller det platt. Då bär inte berättelsen ända fram och den sympati och den förtvivlan man borde känna infinner sig inte riktigt.

Den döende dandyn

Mari Jungsteds Den döende dandyn är en lagom spännande, lättläst dussindeckare som ger tillräcklig förströelse och avkoppling några timmar för att de inte ska kännas som bortkastad tid.

Kungen av Europa

Jan Kjaerstad är en av mina favoritförfattare. Hans Tecken till kärlek är en av en bästa böcker som finns. Men hans böcker är inte lättlästa. Det är som att slå sig igenom en stor skog av ord, men om man klarar det så blir man rikligt belönad. Hans böcker är utmanande, fulla av pusselbitar, sidospår och associationer. Det kan vara tungt att läsa, det kan var förvirrande, men aldrig tråkigt.

Hans senaste bok i pocket, Kungen av Europa, lämnar inga färdiga lösningar och knyter inte ihop alla trådar, men väver samman huvudpersonens barndom, ungdom och nu på ett rasande smart sätt.

Tidsresenärens hustru

Blev tipsad av en vän om boken Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger (kul namn!). Hon sa att den var fantastisk. Och det var den - fantastiskt konstig, fantastiskt rolig, fantastiskt sorglig och fantastiskt bra!

 Det är den osannolika historien om Henry som är ofrivillig tidresenär. Han far fram och tillbaka genom tiden utan att kunna kontrollera det. Han träffar sin blivande fru när hon bara är sex år och sin ofödda dotter när hon är tio. Han kan försvinna vid de mest olämpliga tillfällen och den lilla detaljen att han dyker upp naken dit han kommer eftersom han inte kan ta med sig något mellan de olika platserna gör ju att han hamnar i många dråpliga situationer, men också farliga.

Där vi en gång gått

Vemodig är nog det ord som bäst beskriver Kjell Westös roman Där vi en gång gått. Det är en krönika över Finland under tiden strax före första världskriget fram till strax innan andra världskriget bryter ut och handlar om flera olika människor vars öden på ett eller annat sätt kopplas samman.

Först blir jag lite förvirrad över berättelsens alla olika spår och människor, sedan långsamt medveten om mina bristande kunskaper om vårt grannlands historia och sedan gripen av berättelsen. Den lämnar mig lite sorgsen till mods. Lite vemodig.

Extra plus för snyggt omslag.

Italienska skor

Jag har aldrig varit särskilt sugen på Mankells Wallander-böcker, men det han skriver i andra genrer tycker jag inte är så tokigt.

Så jag plockade åt mig hans senaste pocket Italienska skor.  En pensionerad läkare bor ensam på en ö i Blekinges skärgård när hans ungdomskärlek dyker upp och ber honom att infria ett gammalt löfte och de ger sig av på en resa tillsammans. Det är en finstämd och lite vemodig skildring av gammal kärlek, ny kärlek, skuld och saknad.

På omslaget står det "om du bara ska läsa en bok i höst, så låt det bli denna". Jag håller med!