Niceville

Många har läst och hyllat Niceville av Kathryn Stockett och jag ansluter mig till hyllningskören. Det här var en riktigt bra bok!

Bokens handling utspelas i den amerikanska södern på 60-talet. Nyblivna journalisten Skeeter återvänder till sin hemstad efter sina universitetsstudier. Hon faller lätt in i gamla mönster och umgås med sina gamla vänner. Men det är mycket som händer i samhället vid den här tiden, inte minst när det gäller de svartas rättigheter i samhället. Skeeter börjar ifrågasätta saker som hon tidigare har tagit för givet och märker att hon inte delar alla sina vänners åsikter. Hon brinner av längtan att få skriva om något viktigare än den spalt med hushållstips hon skriver för lokaltidningen. Den skriver ju inte ens själv, utan får alla tips av sin väninnas svarta hemhjälp Aibileene.

Det är en idé från Aibileene som får Skeeter att starta ett kontroversiellt projekt. Hon vill samla in berättelser från svarta kvinnor som arbetar som hemhjälp i vita familjer. Dessa kvinnor lever mycket nära familjerna och uppfostrar i många fall barnen helt och hållet. Men de arbetar för minimilön, behandlas ofta illa och har inga möjligheter att påverka sin situation. Många arbetsgivare ser ner på sin hemhjälp och anser dem vara lägre stående - smutsiga till och med. Många hus är självklart utrustade med en separat toalett för hemhjälpen, så att familjens hygienutrymmen inte besudlas av en svart person. Att en svart person städar dem är däremot helt i sin ordning.

Med hjälp av Aibileene och hennes vän Minny, som också arbetar som hemhjälp, lyckas de övertala fler kvinnor att dela med sig av sina historier som de sedan sammanställer till en bok. Det är inte ofarligt i ett område där Ku Kux Klan är högaktivt. De tar alla en stor risk, även om namn och platser ändras för att ingen ska råka illa ut.

Det är berättelser om diskriminering och förnedring, men också om kärlek, hopp och framtidsdrömmar. Boken alternerar mellan Skeeters, Aibileenes och Minnys perspektiv. Det är ett grepp som funkar fint. Det blir aldrig tråkigt - jag ömsom gråter och ler. Jag gillar starka kvinnoporträtten och den historiska bakgrunden (som ju ligger skrämmande nära i tiden). En bok som "går rakt in i hjärtat", står det på baksidan. Jag håller med!

Nu är jag väldigt nyfiken på filmen.
Men läs först!