Arto Paasilinna är ju en av mina favoritförfattare och jag fick den senaste Skojarna i Örtagården av mina barn i födelsedagspresent. Visst har jag uppfostrat dem bra ;)
Det slumpar sig också så bra att jag började läsa den i november och för en tid sedan fick jag nys om en nordisk läsutmaning som jag gärna ville haka på. Novembertemat var Finland. Alltså ligger jag inte så långt efter.
Skojarna i Örtagården handlar om stordriftslantbruket Renflackan i Turtola. Den finska säkerhetspolisen har fått tips om att konstiga saker har hänt där t.ex. att människor har försvunnit där. De skickar säkerhetspolisen Jalmari Jyllänketo för att utreda saken, men för att inte väcka misstankar är han förklädd till kravodlingskontrollant. I sedvanlig Paasilinnsk (!) burlesk anda rullas den ena märkligheten efter den andra upp. För det är nog så att det inte står helt rätt till med hur Renflackan skaffar sin arbetskraft. Nere i den djupa gruvan som omvandlats till shiitakeodling kan ingen höra om arbetarna protesterar mot förhållandena eller sättet de hamnade där på. Jalmari kan till en början inte bevisa vad det är som pågår, men misstankarna gör att han övertalar sina överordnade att han ska få stanna ett tag till. Efter en tid vet han mer, men är det som händer egentligen så fel?
Detta är ingen av Paasilinnas topp-böcker. Inte för mig. Men jag roas, som alltid, av de typiskt sparsmakade finska reaktionerna på de galenskaper som utspelas i boken. Absurt och dråpligt är ord som alltid dyker upp i mitt huvud i samband med Paasilinna. Han har en slags formel för böckerna som fungerar väldigt bra, men inget toppbetyg denna gången alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar