
Marianne har hittat ett nytt hem på en undanskymd plats på Nya Zeeland där hon försöker komma ikapp sig själv. Tidigt i boken förstår läsaren att det finns en stor sorg hos Marianne, som präglat henne djupt. Via tillbakablickar till barndomen i Sverige får vi glimtar av en trasig barndom, en händelse som inget barn ska behöva uppleva och den uppslitande förlusten av en bror. Senare i livet träffar hon sin bror igen, men det är långt ifrån en okomplicerad återförening. I bokens "nutid" lär Marianne känna den lille pojken Ika, men får anledning att misstänka att han inte har det bra hemma och hon börjar kämpa för att han ska få en bättre barndom än hon hade.
Barndomsskildringen och Mariannes relation med Ika berättas vackert, lågmält och med ett vemod som genomsyrar hela boken. En bok om att sörja, att längta, att bryta upp, att hitta hem, att älska och att skapa en familj. En bok att läsa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar