Men tiden går av Joyce Carol Oates läste jag för så länge sedan att jag knappt minns vad den handlar om. Det är inte heller en av hennes bättre böcker, så det finns kanske fler förklaringar till varför den inte lämnade ett så bestående minne.
Boken utspelas i 1950-talets USA. Familjen Lyle är, till synes, den perfekta familjen, men när yngsta dottern Enid försöker ta sitt liv bryts den fridfulla idyllen. En förbjuden passion mellan Enid och hennes farbror Felix ställer allt på sin spets.
Jag vet inte vad det var som gjorde att jag inte fångades av den här boken. Jag brukar uppskatta Oates komplicerade skildringar av dysfunktionella familjer och språket är strålande som alltid. Men efter att ha läst den här känner jag bara .... nja ...
Bättre tyckte jag då om Little Bird of Heaven av samma författare. Det är hennes senaste tror jag (2009), men hon är så produktiv att det kanske hunnit komma fler.
Förlaget presenterar den så här:
"Set in the mythical small city of Sparta, New York, this searing, vividly rendered exploration of the mysterious conjunction of erotic romance and tragic violence in late 20th-century America. When a young wife and mother named Zoe Kruller is found brutally murdered, the Sparta police target two primary suspects: her estranged husband Delray and her longtime lover Eddy Diehl. In turn, the Krullers's son Aaron and Eddy's daughter Krista become obsessed with one another, each believing the other's father is guilty. Told in halves in the very different voices of Krista and Aaron, Little Bird of Heaven is classic Joyce Carol Oates, in which the lyricism of intense sexual love is intertwined with the anguish of loss, and tenderness is barely distinguishable from cruelty. By the novel's end, the fated lovers, meeting again as adults, are at last ready to exorcise the ghosts of the past and come to terms with their legacy of guilt, misplaced love and redemptive yearning."
Historien berättas alltså parallellt av Krista - dotter till den mordanklagade Eddy - och Aaron som är son till den mördade kvinnan. I den lilla staden Sparta korsas deras vägar oundvikligen och de fascineras av varandra mot sin vilja.
Jag läser hela boken med en olustkänsla i kroppen - som när man vet att något kommer att gå riktigt illa, men inte vad och när. Här har ju egentligen den brutalaste av händelser redan skett, men jag väntar liksom på "nästa smäll". Det är jobbigt läsning, men väldigt bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar