Den första boken ur min box med uppväxtklassiker blev Pappa Långben av Jean Webster. Jag tror kanske att jag har läst den förut, för det kändes lite bekant.Boken handlar om den föräldralösa Jerusha som växer upp för ett barnhem. Plötsligt får hon chansen att läsa vidare på universitetet. Det enda hon behöver göra är att skriva ett brev i månaden till sin okände välgörare, som hon kallar Pappa Långben.
Det är inte ofta man läser brevromaner, men det är ett lite roligt grepp att bara få "en sida" av en konversation. I det här fallet får Jerusha (som byter namn till Judy) inte heller några svar från sin välgörare.
Detta är väldigt mycket en flickbok och man får mer känslan av att huvudpersonen går på en internatskola för yngre flickor än på universitetet, så kärlekshistorian som (självklart) uppstår känns plötsligt lite vuxnare än bilden av Jerusha/Jean i mitt huvud. En söt bok!
Vet inte om det är min typ av bok (fast jag älskade ju den där potatisskals boken som är i brevform =) ) men omslagen är underbara.
SvaraRaderaDå ska jag tipsa dig om en annan bok i brevform som vi läste i min bokklubb och som jag gillade: Guernseys litteratur- och potatisskalspajsällskap av Mary Ann Shaffer.
SvaraRaderaAmy - det är ju något av en flickbok förstås.
SvaraRaderaSara - ja, den är väl härlig!