Julklappspåse Large - svar på frågor

Här kommer mina svar på frågorna som ska underätta i pocketbytet Julklappspåse Large.

Vilken genre håller du dig helst till då du läser?
Jag gillar den riktiga berättade romanen, familjesagor och historiska romaner. Jag uppskattar också en bra deckare och smart chick litt.

Favoritförfattare? (Har du alla titlar eller har du läst alla titlar; alltså, är det idé att skicka något av just den författaren..?)
Joyce Carol Oates, Arto Paasilinna, John Irving, Maria Ehrnestam (men jag har nog det mesta av dessa).

Läser du på andra språk än svenska? Vilka?
Engelska går fint.

Lyssnar du på böcker? Vilket format, i så fall?
Nej, har inte riktigt fallit för ljudböcker.

Samlar du på böcker av någon särskild författare?
Jag har alla Paasilinnas inbundna utom Livet är kort, Rytkönen är lång.

Har du någonstans publicerat en lista över böcker som du har läst eller som du äger? I så fall, var?
Jo, här på bloggen i vänsterspalt hittar man böcker jag läst i år och under 2008 (klicka på länken) och på min gamla blogg kan man hitta böcker läsa före det.

Vad är du ute efter, då du läser? (Bildning, äventyr, romantik, hjärngymnastik, nya erfarenheter..? Försök att berätta!)
Åh, att drömma mig bort en smula ...

Finns det någon genre eller författare som du undviker? Vilken?
Sci-fi är inte min grej och jag gillar inte Jan Guillou.

Finns det någon genre eller författare som du gärna vill prova på, men inte kommit dig för? Vilken? Nja, ingen som jag kan komma på just nu.

Finns det några särskilda titlar som du letar efter och som du skulle bli riktigt glad över att få?
Ja, det skulle ju vara den där Paaslininna-boken, men det är ju ingen pocket.

Vad gör du helst på fritiden?
Om jag inte umgås med min man och min lilla dotter så ligger jag gärna på soffan och läser. Eller träffar goda vänner. Lite shopping är ju aldrig fel. Jag gillar också att fotografera och ibland pysslar jag till ett gratulationskort eller ett binder en blombukett.

Samlar du på något?
Mer än böcker ? ;) Nej!

Favoritfärg?
Chokladbrun

Teve-serier som du uppskattar?
Ugly Betty, Grey's Anatomy, Vänner, Gilmore Girls

Favoritfilm? Eller: vilken slags film gillar du bäst?
Drama, romantiska komedier och kostymfilm (typ BBC Classics)

Föredrar du te eller kaffe? Vilken smak?
Kaffe är gott. Te också (men inte rött och inte så gärna grönt)

Vilket slags godis tycker du bäst om?
Choklad och saltlakrits.

Stjärntecken? Skorpion

Något som du verkligen skulle avsky att få i ett paket till jul?
Avsky och avsky, men jag uppskattar inte doftljus så mycket. Och inte choklad med apelsinsmak.

Något som du verkligen skulle bli glad över att få i ett paket till jul?
Jag blir så glad bara över att få paket! :)

Eventuella allergier eller födoämnesval (vegan, t.ex.)? Inga.

Övrigt:
Jag har inget emot begagnade böcker så länge de inte luktar konstigt eller är väldigt slitna.

Julklappspåse Large

En bok om dagen fixar trevliga pocketbyten. Jag har anmält mig till Julklappspåse Large. Har du?

Uppdrag: Skyddsängel

Nej, det var som tur var så att den förra boken av Paasilinna jag läste var en "mellanbok", för nu är han tillbaka igen! Uppdrag: Skyddsängel var en födelsedagbok och jag väntade ganska lägne med att hugga in på den, för jag var lite rädd att jag skulle bli besviken. Men här är Paasilinnas absurda värld tillbaka och den klantige skyddsängeln Sulo Auvnens är bara så dråplig.

Trots genomgången grundkurs i skyddsänglaskap, en bakgrund som lektor i religion och en ståtlig vingbredd på hela elva meter lyckas Sulo Auvnen klanta till det mesta. Hans första beskyddaruppdrag blir således en lättskyddad person - Aaro Korhonen som är nybliven kaféägare i Helsingfors. Denne är dock är lyckligt ovetande om att han har en klåpare till skyddsängel som vakar över honom ...

Jag skrattar gott åt kombinationen av absurt kaos och de sparsmakade finska reaktionerna hos karaktärerna som är Paasilinnas specialité - även när allt går åt helvete!

Is och vatten, vatten och is

Ännu en riktigt bra bok! Maj-Gull Axelssons Is och vatten, vatten och is är en sådan där bok man vill läsa i ett svep. Jag är ju svag för familjeberättelser och den här mycket välberättad. En stark, tragisk och spännande bok.

När tvillingarna Inez och Elsie växer upp är de så tätt sammansvetsade som tvillingar ofta är, men när de blir tonåringar uppstår en liten spricka mellan de två. När Elsie sedan blir med barn med en man hon inte känner växer sprickan allt mer. Elise försvinner och Inez tar hand om systerns lilla pojke Björn. Han sväxer upp och blir en popstjärna och flickidol. Inez egen dotter Susanne växer upp i hans skugga där hon känner sig osynlig för alla - till och med för sin egen mor. När den vuxna Susanne trettio år senare konfronteras med sitt förflutna under en resa genom polarisen kommer många sanningar om den trasiga familjen upp till ytan.

Fallet G

Jag fick lite mersmak på Håkan Nessers kriminalromaner efter Carambole och hittade Fallet G i bokcirkelhyllan på jobbet. Nesser måste ha haft den här boken i huvudet ganska länge för hälften utspelas före Carambole - som ju är utgiven före den här boken - och den andra hälften efter med saker som syftar tillbaka på den. En snygg lösning.

I Fallet G handlar det inte om vem som dödade Barbara Clarissa Hennan utan hur Jaan G. Hennan burit sig åt för att döda henne? Hans alibi verkar omöjligt att spräcka, men Van Veeteren är övetrgad om hans skuld. Men Fallet G blir det enda ouppklarade fallet i kommissarie Van Veeterens långa karriär.

När Jaan G. Hennan dyker upp igen femton år senare kanske gåtan kan få sin lösning.

Riktigt bra. Riktigt spännande!

Sarahs nyckel

Om jag blev besviken på den förra skildringen av andra världskriget jag läste, så blev jag verkligen inte det på den här. Sarahs nyckel av Tatiana de Rosnay är både spännande och gripande - det var inte utan att jag grät en liten svätt.

Boken berättar två historier: den enda om den 10-åriga judiska flickan Sarah som gömmer sin lillebror i en garderob för att skydda honom när övriga familjen hämtas av den franska polisen i den beryktade hopsamlingen av judiska familjer VeldHiv 1942. Hon låser garderobsdörren eftersom hon är helt övertygad om att hon ska hon ska komma tillbaka om några timmar. Men när timmarna blir till dagar blir Sarah mer och mer förtvivlad.

Den andra historien handlar om en jornalist som inför 60-årsdagen av VeldHiv ska skriva en artikel om den "svarta dagen" i Frankrikes historia. Hon upptäcker Sarahs tragiska familjehistoria och när hon börjar efterforskningar för att skriva om det upptäcker hon hemligheter i sin egen familj ...

Bortsett från en del tramsiga utlägg om journalistens mans virilitet, så är det här väldigt bra läsning. Mitt flexkonto tog stryk under några dagar, då luncherna blev alltför långa och när jag lämnade vidare boken till min mamma höll hon på att komma för sent till jobbet i flera dagar. Läs!

Fabrikör Liljeroos luftskepp

Jag älskar ju Arto Paaslinnas burleska berättarstil och ett stopp hos Brombergs förlag på bokmässan är alltid ett måste. Den här gången kom jag hem med Fabrikör Liljeroos luftskepp.

Så här lyder handlingen kortfattat enligt förlagets egen beskrivning:

"När kommundirektör Hemmi Elstelä ska fyra av startskottet för ett medeldistanslopp råkar han själv sätta av i full fart och till råga på allt vinna loppet. Och detta iförd grå kostym! Händelsen leder till att han får sparken från sitt jobb - men han misströstar inte. Han får snart ett nytt jobb och blir tegelfabrikör Lars Liljeroos högra hand. Första uppdraget för Hemmi blir att fånga in tegelbrukets reklamballong, ett luftskepp vid namn Slättens goda fe, som slitit sig och drivit österut med vindens hastighet. Inne i luftskeppet sitter hårdrockbandet Black Shotton instängt ..."

Låter ganska galet eller hur? Men grejen med den här boken är att det inte alls blir lika galet som det brukar hos Paasilinna. Ja, eller det blir det kanske, men inte lika roligt. Jag hoppas innerligt att jag inte har tröttnat på författaren eller att han har tappat greppet. Han är ju ganska produktiv, så jag håller tummarna för att detta bara är en "mellanbok". Man kan ju inte vara på topp jämt - inte ens i ett luftskepp!

Den perfekte vännen

Jonas Karlssons förra novellsamling Det andra målet var väldigt bra, så jag slog så klart till på Den perfekte vännen också. Ja, och så hade jag ju tillfälle att få den signerad av Jonas himself på bokmässan också och bara det är ju värt det även om boken skulle vara usel ;)

Men det är den inte. Men den är inte heller så bra som den första novellsamlingen. Men jag gillar många av dem och Jonas Karlsson har en förmåga att beskriva dem mest pinsamma saker, så att de blir så där precis mitt i prick: jobbiga och roliga och lite jobbiga igen ...

Carambole

Jag gillar ju Håkan Nesser, men har aldrig läst hans kriminalromaner med van Veeteren som huvudperson. Men jag hittade Carambole i bokhyllan hos mina föräldrar, så den fick råda bot på det.

Boken inleds med att en berusad bilist kör ihjäl en ung pojke. Han smiter han från olycksplatsen, men någon har sett honom! Snart har han satt igång ett händelseförlopp som han inte förmår stoppa. Polisen i Maardam kopplas in och fallet blir snart personligt för kommissarie Van Veeteren.

Det här var en riktigt bra deckare! Välskriven, spännande och inte förutsägbar. Sådant ger mersmak!

Tvillingsystrarna

En del böcker hoppas man jättemycket på, men när man läser dem så blir det bara "blaha". Jag köpte Tessa de Loos bok Tvillingsystrarna på bokmässan och tänkte att det här blir toppenläsning.

Tvillingsystrarna Anna och Lotte skiljs åt vid sex års ålder när föräldrarna går bort. Anna växer upp hos farfadern i ett strängt katolskt lantbrukarsamhälle i Tyskland. Lotte skickas till släktingar i Holland. Kontakten mellan familjerna är dålig och när andra världskriget kriget startar bryts kontakten mellan de två systrarna. Som vuxen gifter sig Anna med en tysk SS-soldat och Lotte med en judisk man och båda männen dör under andra världskriget. De båda kvinnorna möts på ålderns höst av en tillfällighet på ett kurbad och långsamt lär de känna varandra igen.

Historisk roman, släktsaga och kvinnoöden - låter perfekt! Och den hade fått många priset och fina omdömen. Men tyvärr fångade karaktärerna mig inte alls. Så synd på ett så bra koncept. Men kanske var det bara inte en bok för mig ...

Nobelpriset i litteratur

Herta Müller.

Jaha ...

Katedralen vid havet

Det här är en både förfärlig och härlig bok. Elände och orättvisor på löpande band, men Katedralen vid havet av Ildefonso Falcones är en välberättad historisk roman och den får mig att vilja åka till det medeltida Barcelona trots pest och inkvisition (men jag skulle kunna nöja mig med det moderna Barcelona också).

Boken utspelas, som sagt, i 1300-talets Barcelona. Arnau Estanyol växer upp i staden med byggplatsen vid folkets katedral - Santa Maria – som trygg medelpunkt. Född i fattigdom och uppvuxen i misär lyckas Arnau så småningom nå en aktad position i samhället. Men inte ens det är någons självklarhet för tur i kärlek eller frihet.

Någon gång ibland tappar Falcones en tråd och ibland går det väldigt snabbt mellan två slutsatser, men på det hela taget så gillade jag berättarstilen mycket. Människorna känns trovärdiga och han verkar påläst när det gäller stadens historia.

Rekommenderas!

Berättelse om herr Roos

Jag har läst båda Håkan Nessers tidigare deckare med polisen Gunnar Barbarotti som huvudperson och gillade både Människa utan hund och En helt annan historia. Så det kändes självklart att skaffa Berättelse om herr Roos när den kom i pocket.

Ja, fast i den här boken är det inte så mycket Barbarotti som är huvudperson utan just titelns herr Roos. Han är en 59-årig ekonom som bor på den uppdiktade orten Kymlinge. Han är inte nöjd med sitt jobb, sitt äktenskap eller något annat i sitt liv egentligen. När han oväntat vinner en stor summa pengar tar han chansen att förändra saker. Utan att säga något till hustrun säger han upp sig från jobbet och när familjen tror att han är på jobbet sitter han i själva verket i en liten stuga i skogen som han köper för en del av vinsten. Så långt är allt frid och fröjd, men när den 20-åriga Anna Gambowska dyker upp i stugan på rymmen från ett behandlingshem börjar det hända saker.

Jag gillar den här boken också. Herr Roos är inte en särskilt sympatisk person till att börja med, men man kan förstå hans längtan efter att bryta rutiner och förändra ”låsta” situationer, även om inte många hade valt just det här sättet. Vänskapen som uppstår mellan den medelålders mannen och den unga kvinnan är fint skildrad och upplösningen är kanske inte helt väntad.

Show and Tell: tre saker att ta med till en öde ö

I oktober är det Erica som sköter fredagstemat och första ämnet ut är: 3 saker att ta med till en öde ö.

Ja, som ni ju vet så är det ju inte fredag utan söndag idag, men jag har ägnat hela helgen - jo, det är säkert ;) - åt att fundera på de där tre sakerna - det är ju supersvårt!

Jag utgår (som flera andra) att det naturligtvis är en härligt solig ö någonstans i tropikerna och så tänker jag nog att man inte får ta med sig sin familj.

Då tänker jag att jag behöver tändstickor/tändare för att kunna göra upp en eld (som jag sedan får anstränga mig för att alltid hålla brinnande). Elden är bra för att tillaga mat som jag tror att jag hittar/fiskar som jag kanske kan fånga på något vis, för att hålla sig varm på kvällarna (som säkert inte är så varma ens i tropiken) och för att skrämma bort vilda djur.

Eftersom jag inte uppskattar att bli uppäten av vare sig stora eller små djur måste jag nog också ha med mig en dunk myggmedel. Jag är en riktigt myggmagnet!

Och den sista saken får bli något nöjesrelaterat - Jane Austens samlade verk tröttnar jag nog inte på i första taget.

Fler bra ö-tips och fredagsbloggare finns här: Nilla, Simone, Desiree, Annika, Anne, Petra, Millan, Anki, Cecilia, Leopardia, Strandmamman, Jemaya, MiaD, Lena, Erica, Marie, Saltistjejen, Lia, Marina, Jennie, Anna, Maisoui, Ingabritt, Emma, Kristallena, Christel, Moster Mjölgumpa, Musikanta, Norrsken och Stjärnfall, Taina, Sparkling, Marskatten, Sara, Lisa, Minerva, Bollebygdsbo, iamannika, Petchie, Ebba, Gerda-Thyra, Lotta, Lullun, Mamma J

Bokmässerapport

Förra året var första gången på länge som jag missade bokmässan. Då var jag hemma med en nästan alldeles nyfödd liten tjej och det kändes inte som läge att åka upp. Årets bokmässa var också lite annorlunda. Inget 5-dagarsmaraton, ingen monteruppackning, inget vingelmingel på pressnatta, inga rödvinskvällar med kollegor. Men inte mindre trevlig för det!

I år jobbade jag "bara" lördag och söndag och för att inte längta ihjäl mig efter familjen över helgen så tog jag helt enkelt med mig dem (och passade på att träffa min faster så att hon fick umgås lite med lilla T). Maken fick roa dottern utanför mässan när jag jobbade och det blev både träff med sysslingen, lek i Slottsparken och besök på Världskulturmuseet (men då sov nog lilltjejen mest).

Jag var inne på den - för året - prickiga mässan.



Där jobbade jag så klart och lyckades nog prångla ut en och annan bok åt förlaget. Men jag hann också fika med/krama om/hälsa på trevliga författare, krama om bloggvännen Åsa (och det kändes som vi var gamla kompisar), snabbprata med f.d. kurskamrater, smyga runt bland konkurrenterna, kändisspana - och så klart shoppa böcker!

Men jag var ändå väldigt behärskad tyckte jag. Här är årets skörd:



Mest nöjd är jag med Jonas Karlssons nya novellsamling som jag fick signerad. Det var ju också min bästa kändisspaning, men den smällde inte så högt när kollegan berättade att hon pratat med honom i vår monter (för den som är nyfken så tittade han på böcker i engelska till sin 8-åring). Annars var det som vanligt Guillou, Gardell och Hellberg - de som man alltid ser. Bob Hansson och Per Ragnar sprang jag också på.

Men novellsamlingen sparar jag lite på. Istället började jag läsa Katedralen vid havet.

Ett par barnböcker blev det också så klart.



Och en fiiin Moleskin-kalender. Jag är lika förtjust i Moleskin som jag är i Jonas Karlsson, men bara en av dem får plats i handväskan ;)




Fynden bars hem i en ekologisk bokpåse.

Maken fick naturligtvis också gå en sväng på bokmässan och han kom därifrån med en fantasybok och ett par japanska animé-filmer.

Ja, och den enda nackdelen var väl egentligen de där trötta fötterna man får och ett ganska trött huvud också - det tar på krafterna att vara trevlig ;)

Trötta fötter

Med lite trötta fötter som enda biverkning är jag hemma igen från mässan. En lite rapport kommer senare.

B&B

Är på bokmässan ett par dar. Vi hörs!

Sonat till Miriam

Jag, som så många andra, läste med förtjusning Linda Olssons debutroman Nu vill jag sjunga dig milda sånger.

Sonat till Miriam är Olssons andra bok och i den återfinner man mycket av stämningarna från första boken. Lite vemodig, men samtidigt hoppfullt.

Adam Anker är violinist och kompositör bosatt på Nya Zeeland. En dag när han sitter på en parkbänk får han syn på ett hårspänne som väcker minnet av hans dotter Miriam och hennes plötsliga död till liv. Sorgen efter dotterns död fick Adam att dra sig undan från världen och gömma alla känslor inom sig. Insikten om att det är ett mönster som följt honom hela hans liv får honom att vakna upp och han bestämmer sig för att ta reda på sin egen historia och göra detta som en hyllning till sin dotter. Sökandet leder Adam från Nya Zeeland till Polen, och till Sverige där han en gång lämnat sitt livs stora kärlek.

Boken är en riktig kärleksroman - om än inte av det traditionella slaget - och handlar om hur betydelsefullt det är att prata med varandra om viktiga och smärtsamma händelser i livet.
Jag tyckte mycket om den!

Kanske gör du det också?

Blindheten

Det var när vi såg TV-serie Överlevarna som jag och maken började prata om den här boken. Han höll på att läsa en annan bok om en epidemi som nästan utlånade mänskligheten och googlade på andra apokalyptiska romaner. – Har du läst Blindheten av José Saramago? frågade han. – Javisst! sa jag. Den har vi ju i bokhyllan.

Men när jag skulle berätta vad den handlade om så hade jag faktiskt inte en aning (ja, förutom att alla blir blinda då) och boken verkade misstänkt obläddrad. Men det fick jag ju råda bot på. Boken fick följa med mig på tågresan fram och tillbaka till Västerås nu i början av veckan.

Saramago är en man av många ord – det visste jag redan tidigare – så det kan vara lite snårigt att ta sig igenom hans böcker. Hade jag inte haft så mycket obruten lästid på tågresan, så vet jag inte om jag hade orkat med den här boken just nu.

Blindheten handlar om vad händer med ett samhälle när en plötslig blindhet utan påvisbara fysiologiska orsaker sprider sig bland befolkningen. Och människorna visar sig verkligen inte från sin bästa sida …

En man som är ute och kör bil blir plötsligt blind när han stannat vid ett rödljus och kan inte köra vidare. Han får hjälp hem av en man som utnyttjar tillfället och stjäl den förste blindes bil. Ögonläkaren som undersöker den först drabbade blir snart blind även han, liksom alla patienter i väntrummet och biltjuven. De blinda spärras in på ett sjukhus för att förhindra spridningen, men allt fler insjuknar. Förhållandena förvärras snabbt – speciellt vad gäller mat och hygien.
Ögonläkarens fru blir dock inte sjuk, men låtsas att även hon är blind så att hon kan följa med sin man när han förs bort. Hon tror hela tiden att hon också ska bli blind, men det inträffar aldrig. Hon försöker vägleda de andra blinda, men på ett sådant sätt att de inte upptäcker att hon ser – då riskerar hon att bli allas slav.

Grupperingar bland de blinda uppstår och alla försöker utnyttja situationen till sin fördel. Mat och människor blir en handelsvara och ibland är skildringarna av människornas uselhet ganska så magstark.

Inget direkt hopp om att mänskligheten drar lärdom av epidemin och eller inga färdiga svar ges i slutet av boken och kanske går någon symbolik mig förbi, men det var intressant - om än inte njutbar - läsning.

The Style Strategy

Jag är en sådan där person som alltid känner mig slafsig. Jag vill gärna vara så där piffig som jag tycker att alla andra är, men jag orkar inte riktigt hålla på med smink eller att föna håret på morgonen. Jag har nästan alltid lite smuts under naglarna och oborstade skor. Mina när och kära brukar säga att det inte är så farligt som jag tror, men hur det än är så känner jag mig ändå för det mesta hafsig och slafsig.
Och även om man känner sig lite halvskaplig när man går hemifrån på morgonen så kan man ge sig 17 på att man träffar den där vännen eller kollegan som är så jäkla snygg! Alltid! (Har inte ni sådana personer i er närhet?) Och så känner man sig som något katten släpat in …

Kanske är det därför jag är lite svag för stilböcker. Jag har ju sedan innan Chic av Karina Ericsson Wärn och nu fick jag The Style Strategy. Den är skriven av Nina Garcia som är en av domarna i Project Runway (för dem som tittar på sådant) och chefredaktör på stor amerikansk modetidning.
Jag fick den av min chef och det var inte för att hon tycker att jag är slafsig (tror jag) utan för att jag, precis som hon, varit anställd på företaget i 10 år. Vi skulle gå ut och fira tillsammans med två kollegor som varit anställda i 35 år, men just den dagen låg jag hemma i magsjuka och missade en god lunch på en väldigt fin restaurang. Men när jag kom tillbaka låg boken på skrivbordet. – Man behöver lite flärd i livet när man är småbarnsmamma, sa min chef.

Boken är väl en bagatell, men den känns just flärdfull med sitt guldiga omslag och de vackra illustrationerna. Tipsen går ut på att handla kvalitet, återupptäcka och göra om gamla kläder och att inte klä sig modernt utan stilfullt. Och att ha en bra basgarderob. En bra garderob utgår enligt författaren från frågorna ”What do I have? What do I need? What do I want?” Och att felet de flesta gör är att blanda ihop ”want” och ”need”.

Och återigen önskar jag att jag kunde få till den där perfekta basgarderoben …