Noveller i november: Bli som folk

Novellerna i den Augustprisnominerade samlingen Bli som folk av Stina Stoor beskriver ibland det plågsamt realistiska. Ibland blir de istället som mytiska sagor. De beskriver de trånga, inskränkta i en liten ort - det där att alla vet vem man är och vet precis vad man gör. Men de beskriver också det storslagna - som den vackra och vilda naturen.

Språket är på en gång sparsmakat och målande.
Jag ler åt de liknelser författaren skapar som är precis just så!
"Vingarna är nämligen helt tunnsköra, som flagor av intorkad fil."

Jag blir varm av de små glimtarna av igenkänning i något detalj.
"Drar mina nya lovikkavantar genom snön som hela tiden fastnar i ullen. Tyngder. Klumpar. Som man får slita för att ta loss."

Och jag uppskattar det dialektala inslagen. De känns på inte sätt konstlade, som ibland kan bli fallet, och de gör inte att jag måste stanna upp i läsningen utan det passar precis in. Så klart.
Jo du stinta, hä vore nanteng hä!"

Som nu förstår så tycker jag mycket om den här novellsamlingen. Berättelser som inte skyggar för det fula, men som ger små vackra betraktelser. Jag kan min Augustprisstatistik för dåligt, så hjälp mig här. Det är väl någon debutant som har fått priset? Men har någon novellsamling?

Det hade varit riktigt snyggt om en debuterande novellist kammade hem priset i år!

---

Bli som folk
Författare: Stina Stoor
Förlag: Norstedts (2015)
ISBN: 9789113066547
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris