Rec.ex. från Wahlström & Widstrand - tack! |
I Det var vi träffar vi först Nahid i nutid i Sverige. Hon har precis
har fått reda på att hon har obotlig cancer och är arg. Hon är arg på sjukhuspersonalen
och hon är elak mot sina vuxna barn. Men mest av allt är hon arg på sjukdomen
och kanske också på livet.
Vi får också träffa Nahid 30 år tidigare i Iran, när hon kommit in på läkarlinjen, när hon förälskar sig i Masood, när de kämpar sida vid sida under revolutionen med risk för livet. Det är också då en demonstration urartar och en familjetragedi inträffar som förändrar Nahid för alltid.
Läsaren får också följa med Nahid och Masood när de tvinga leva gömda, när de flyr de till Sverige med hjälp av lånade pengar och falska
pass. Om svårigheten att finna sig till rätta i ett nytt land, att försöka
passa in och misslyckas gång på gång. Hur kärleken inte klarar påfrestningarna
och vilket pris tryggheten har.
Kanske förstår man Nahids ilska bättre när man känner hennes
historia. Klarade hon sig igenom alla dessa strapatser bara för att få sin
dödsdom nu? Så här? Det känns futtigt och hon blir bitter. Det kan jag förstå. Det
jag inte kan förstå är hur hon behandlar sin dotter och varför hon tar ut sin
bitterhet på omgivningen. Det känns egoistiskt och hon framstår verkligen inte
som någon sympatiskt person. Men jag antar att det är en slags skyddsreflex. Om
jag är riktigt otrevlig nu så kommer de inte att sakna mig när jag försvinner. Om
jag är riktigt otrevlig nu så slipper jag deras ”tycka synd om”.
När Nahid får veta att ett barnbarn är på väg så känner hon
att det kanske finns ett hopp ändå. Kanske var alla umbäranden värda mödan
ändå. Men kommer hon hinna få träffa sitt barnbarn innan sjukdomen tar henne?
Det var också särskilt intressant att läsa om tiden i Iran och om revolutionen. En bit historia som jag inte visste mycket om. Det här är en starkt och gripande berättelse som jag hoppas att många tar del av, men det är svårt att läsa om en så osympatisk huvudperson. Jag vill tycka om henne och tycka synd om henne, men hon gör det svårt för mig.
Det var givande att få prata med författaren efter läsningen och vi var så klart extra nyfikna på hur mycket som var självbiografiskt i relationen mellan mor och dotter (svar: delvis) och hur hon hade researchat fakta till händelserna under revolutionen. Jag är lite ledsen över att jag läste boken precis då det var tokmycket att göra på jobbet samtidigt som jag var rejält förkyld, så jag deltog inte så mycket i själva bokcirkeldiskussionen på FB. Men boken bär jag med mig länge.
Det var också särskilt intressant att läsa om tiden i Iran och om revolutionen. En bit historia som jag inte visste mycket om. Det här är en starkt och gripande berättelse som jag hoppas att många tar del av, men det är svårt att läsa om en så osympatisk huvudperson. Jag vill tycka om henne och tycka synd om henne, men hon gör det svårt för mig.
Det var givande att få prata med författaren efter läsningen och vi var så klart extra nyfikna på hur mycket som var självbiografiskt i relationen mellan mor och dotter (svar: delvis) och hur hon hade researchat fakta till händelserna under revolutionen. Jag är lite ledsen över att jag läste boken precis då det var tokmycket att göra på jobbet samtidigt som jag var rejält förkyld, så jag deltog inte så mycket i själva bokcirkeldiskussionen på FB. Men boken bär jag med mig länge.
Läs också vad Feelgoodbiblioteket och Feministbiblioteket har skrivit om boken och bokcirkeln.
Det var vi
Författare: Golnaz Hashemzadeh Bonde
Förlag: Wahlström & Widstrand (2017)
ISBN: 9789146234005
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar