Bakom ljuset

Nu är det juni. Det är en sommarmånad. Sommar och deckare hänger ihop för många, så även för mig. Bakom ljuset är min första bekantskap med Åsa Nilsonne, men det är den fjärde boken om mordutredaren Monika Pedersen vid Stockholmspolisen.

Som läsare får jag veta att Monika är sjukskriven efter en svår olycka i tjänsten, men får ingen direkt tillbakablick till vad som har hänt. Det är inte helt nödvändigt, men det känns ändå som att jag saknar en liten bit information.

Under sjukskrivningen råkar huvudpersonen bläddra i en bok av en känd psykolog och börjar misstänka att en av hans patienter måste ha varit hennes egen mor. Modern har dött i en trafikolycka,  men författaren påstår att kvinnan blivit mördad. Monika börjar undersöka omständigheterna kring sin mors död och det leder henne till en advokatbyrå och en hjälporganisation. Hon misstänker snart att de bedriver ekonomisk brottslighet i stor omfattning och att hennes mors död kanske inte var en olycka trots allt. Spåret leder henne till Etiopien, men också närmare både sin mor och sin mormor.

Det tar ganska långt tid för mig att komma in i den här boken och det dröjer länge innan det börjar kännas spännande. Det är först efter ungefär halva boken, när huvudpersonen åker till Etiopien, som jag börjar bli intresserad. Jag känner inget särskilt för Monika som karaktär och har i början svårt att engagera mig i hennes familjerelationer där både mamman och mormodern har varit tämligen frånvarande. Inte heller delarna om Etiopiens politiska historia engagerar mig så särskilt (tyvärr borde jag kanske säga). Men berättelsen tar till slut tag i mig och på slutet blir det bra driv i läsningen och jag märker att jag ivrigt inväntar upplösningen.

Kanske ger jag Åsa Nilsonne en chans till.