Tiden går så långsamt när man tittar på den

I kategorin "men varför i hela friden har jag inte bloggat om den här boken förrän nu!" har jag kommit fram till Josefin Lidéns bok Tiden går så långsamt när man tittar på den.

Jag läste den här under tidig vår, men hos mig är det så att om boken inte hamnar i den där högen av obloggade böcker och ligger där och stirrar uppfordrande på mig - ja, då finns den inte. Och den här boken lånades ut direkt efter läsning och på den vägen är det.

Nåväl - till boken. 

När ett mycket efterlängtat barn till föds borde borde allt vara rosenskimrande lyckligt för Caroline och Jonas. Men det är inte så enkelt. Caroline upplever inte den där mammalyckan som hon tog för självklar. När Jonas går tillbaka till arbetet efter pappadagarna är Caroline ensam med barnet. Ensam med oron och rädslan.

Plötsligt händer det som inte får hända. Ett skadat barn, en mamma i fängelse, en splittrad familj. Jonas sitter vid dotterns sjukbädd. Caroline sitter i fängelset och försöker förstå. Skadade hon verkligen sitt eget barn? Och kan de bli en familj igen?

Det här låter ju som en bok som är total misär, men författaren lyckas i allt detta nattsvarta och förfärliga skriva en berättelse som är rapp, uppfriskande och faktiskt till och med rolig - hur konstigt det än kan låta!

En av vårens bästa böcker. Läs - hörrni!

---

Tiden går så långsamt när man tittar på den
Författare: Josefine Lindén
Förlag: Litet förlag (2014)
ISBN: 9789187548161
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris