Böckerna är som ett slag i magen, en tagg i hjärtat och på ett konstigt sätt en varm filt på samma gång.
Jag läser om Paul, Seppo, Lars-Åke. Reine och Bengt. Jag läser om Benjamin och Rasmus. Jag läser med bilden av skådespelarna från TV-serien i huvudet, eftersom jag såg den först. Det stör inte.
Jag läser om rädslan. Om rädslan för AIDS absolut. Men inte minst om rädslan för de homosexuella. Om rädsla för det som är avvikande, för det som man inte känner till.
Men framför allt läser jag om kärleken!
Tyckte tv-serien var bra men förstår inte Gardells kommentarer om varför alla var livrädda. Varför skulle man inte? Ingen visste ju för tusan inte vad som höll på att hända. Det var väl inget angrepp på bögarna.
SvaraRaderaEn sak att vara livrädd. En annan att vara omänsklig tänker jag.
RaderaHär har du en som inte alls har läst hans böcker fast jag mer än gärna skulle vilja det. Men jag får väl nöja mig med att ha sett den otroliga TV-serien.
SvaraRaderaHur är det med dig, blir det bokmässa för dig i år med?
Vi (alltså maken) håller på att lirka med sin arbetsgivare om att få åtminstonde en dag ledigt så att det kan bli en resa ned till Götet. Du har ju lite närmare än vad vi har det men som sagt man ska ju få ledigt också!
Kramis från en som hoppas på mässan i år också o då får vi väl se till att ses, eller?!
Jo, men läs också om du får tillfälle! Men serien var mycket bra.
RaderaJo, jag är på mässan fre-sön. Hoppas att vi ses!
Näpp, du är inte sist. Jag har inte heller läst dem, men vill gärna göra det!!
SvaraRaderaSkönt att inte vara ensam med att vara sen ;)
RaderaJag måste verkligen ta och läsa dem!
SvaraRaderaGör't!
Radera