Glödens färger

Jag gillar när det är fattigt och eländigt. Jag läser gärna om människor som arbetar hårt och har det slitsamt. Handlar det dessutom om familjer, kvinnor och barn som lider så är jag såld. Ja, konstigt jag vet ;)

Men jag har slukat böckerna om Kulla-Gulla jag vet inte hur många gånger. Jag läste alla arbetarförfattare i min ungdom. Jag älskar Fogelströms Stockholmsserie och Mobergs böcker om Utvandrarna. Och jag älskar Bricken!

Jag har läst de tidigare böckerna om Brickens barndom, ungdom och livet som småbarnsmor vid ett sågverk i Sundsvallstrakten. Jag har läst om hennes föräldrars oro för att kunna sätta mat på bordet, om otäcka olyckor på sågverket, om kärlek och barn, om strejk, hunger och alkoholism.

I den femte delen i serien har vi hunnit en bit i på 1900-talet. Bricken är 40 år och änka. Hon sörjer maken och sonen som hon förlorat, men är stolt över sina barn, att hon har ett välskött hem och mat på bordet. Men hon är orolig för hur det ska gå för äldsta sonen Nikanor som är mycket engagerad i fackförbundsrörelsen och en riktig hetsporre. Hon är i sina och andras ögon en äldre kvinna och många delar av boken ägnas åt Brickens tillbakablickar. Hon tänker tillbaka och minns det som varit - sina föräldrar, ungdomsåren, åren med Natan. Hon funderar över om det finns något mer för henne att göra när hennes barn inte behöver henne och hon undrar om det kommer att finnas plats för kärlek i hennes liv igen.

Allt är ju relativt, men i den här boken är livet inte så eländigt. Men visst unnar jag Bricken att ha det lite lättare efter allt slit. Det finns ändå en hel del saker som skakar om tillvaron. Jag slukar även denna bok och rekommenderar den här serien ofta.

Mina tidigare blogginlägg om Vibeke Olssons Bricken-serie hittar du här, här och här.

---

Glödens färger
Författare: Vibeke Olsson
Förlag: Libris (2015)
ISBN: 9789173874496
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris