torsdag 18 februari 2016

Lila

Jag har redan läst flera väldigt bra böcker i år. Häromdagen skrev jag om en bok som jag redan nu tror kan vara en av årets bästa. Lila av Marilynne Robinson kommer att vara med och fightas där i toppstriden.

Jag fick boken i julklapp, men sparade på den lite. Sedan började läsa den när jag var sjuk, men bestämde mig för att lägga den åt sidan eftersom mitt trötta huvud inte riktigt kunde ge den uppmärksamheten den förtjänade.
För det är en bok som kräver lite koncentration. Gränsen mellan nutid och dåtid är nästan sömlös när historien om flickan och kvinnan Lila berättas.

Barnet Lila som rövas från trappan utanför sin familjs hus, men det kanske är hennes räddning. Flickan Lila som lever med den hemlösa kvinnan Doll och följer med henne längs vägarna mellan tillfälliga jobb. Den unga kvinnan Lila som träffar den gamla prästen John Ames och upplever en kärlek som hon inte trodde hon skulle finna och som inte inte vågar tro på att hon är värd.

Religion, tro och synd är ett genomgående tema, men för mig handlar den ännu mer om utsatthet, överlevnad och kärlek. De långa samtalen om bibeltexter mellan Lila och John, som kanske kan uppfattas som trista, behöver kanske inte läsas bokstavligt, utan är för mig deras sätt att blygt närma sig varandra och ett sätt för Lila att bearbeta olika saker hon varit med om under sin uppväxt.

Miljön i den amerikanska mellanvästern på 20- och 30-talet för tankarna till Steinbecks Vredens druvor och den lite ödesmättade stämningen påminner om del av Joyce Carol Oates böcker, men så är det något annat som fångar mig, något stilla och skört, som troligen är Marilynne Robinsons alldeles eget sätt att berätta - och jag gillar det väldigt mycket!

Lila
Författare: Marilynne Robinson
Förlag: Weyler (2015)
ISBN: 9789187347733
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

2 kommentarer:

  1. Jag började på den för ett tag sedan, men eftersom den inte hade några kapitel fick den vila. Det känns alltid lite tyngre när det inte är nån indelning för mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är lite jobbigt när det inte finns några naturliga pauser, men den är värd det!

      Radera