Bricken

Jag har läst om böckerna om Bricken på flera bloggar, men kanske först hos Ylva. Nu har jag i alla fall läst de två första i serien - Sågverksungen och Bricken på Svartvik - av Vibeke Olsson.

Vid sågverket i Svartvik utanför Sundsvall bor och arbetar Bricken och hennes föräldrar. Hennes far är plankbärare, modern tvätterska och själv arbetar den 11-åriga Bricken som ströflicka. Arbetsvillkoren är hårda och levnadsvillkoren knappa. Många familjer har svårt att få maten att räcka till - speciellt de familjer med många barn. Även Brickens familj har det knapert, men hennes mor är alltid mån om att påpeka att det inte är samma sak att vara hungrig som att svälta. Brickens mor är frälst och finner tröst hos gud. Fadern är inte troende, men till skillnad från många andra män vid sågverket är han nykter och de har skapat sig ett ombonat hem i sågverkets arbetarbostäder. Brickens föräldrar också mycket kärleksfulla - mot varandra och mot Bricken - och sorgen efter de tre barn de har förlorat när barnen var mycket små är ständigt närvarnade.

I första boken får man följa familjen i vardagen  genom Brickens ögon. 1879 är året då sågverksarbetarna går ut i strejk. Deras löner sänktes när virkespriserna sjönk, men när det blev bättre tider stoppade sågverkspatronerna pengarna i egen ficka istället för att höja arbetarnas löner

Sågverkssstrejken är inget påhitt i romanen, utan var den första stora organiserade strejken i Sverige. Tyvärr gav den inget resultat, men den gav kanske i alla fall en föraning om att det finns möjlighet att påverka sin situation.

Det intressanta i boken är för mig inte strejken och arbetarnas "yttre" villkor. Det som gör det här till riktigt bra läsning är Vibeke Olssons människoskildring. Bricken inte minst, men också människorna i hennes närhet - föräldrarna, grannar och arbetskamrater. Jag tycker om när det känns som att människorna i en bok "finns på riktigt". Bricken är finns på riktigt. Hon är en människa med brister och förtjänster, med funderingar om stort och smått. En människa med drömmar och förhoppningar. Det är lätt att tycka om Bricken.

I den andra boken har Bricken blivit äldre och fått arbete som ribbkaperska. Det är ett farligt jobb och Bricken råkar också ut för en olycka som förändrar hennes liv drastiskt. När det sedan blir plågsamt tydligt att hennes mor är sjuk vänds deras tillvaro upp och ner. Modern skulle gärna se Bricken döpt, men Bricken grubblar mycket över sin tro och tvekar att ta det steget. Samtidigt börjar Brickens väninnor att intressera sig för pojkar och hon funderar mycket på om det kan finnas någon till henne också. Jag får erkänna att jag fäller en tår vid ett par tillfällen i den här boken. Flera olyckor drabbar familjen och människorna i deras närhet. Relationen mellan Bricken och hennes far har alltid varit god, men här växer en ännu mer kärleksfull och respektfull relation fram.

Rekommenderas varmt!

Jag ser fram emot att läsa tredje delen - Sågspån och eld.