Boken handlar om Lo som växer upp en en brokig familj i en liten ort någonstans i Skåne. Familjen är inflyttad och ses lite som "utbölingar". Bland tretton vuxna är Lo det enda barnen. Pappan har lämnat dem och Lo har inte en särskilt nära relation till sin mamma, vare sig som barn eller i vuxen ålder. Mamman finns där, men kanske inte riktigt på samma sätt som "vanliga" mammor.
"Medan andra mammor varnade sina döttrar för våldtäktsmän, oönskade graviditeter och veneriska sjukdomar, varnade hon mig alltid för att förlora mig själv till någon."
Los fasta punkt är farfadern Björn. Sedan, vid en brand med lite tvivelaktig orsak, träffar Lo grannpojken Lukas. De blir goda vänner trots att det är stor åldersskillnad mellan dem. Lo är forfarande ett barn och Lukas är nästan tonåring. Deras relation är komplex och inte oskyldig även om det inte händer något dem emellan på många, många år. Relationen utvecklas med tiden till något i det närmaste symbiotiskt, men missförstånd och svartsjuka driver dem ifrån varandra och Lo lämnar hemorten.
"Yoel tog mig i alla fall i förbifarten som en pralin i en skål han inte kunde låta bli att snappa åt sig när han gick förbi."
Berättelsen pendlar mellan nutid och dåtid. Läsaren får brottsstycken av Los barndom, uppväxt och hennes vuxna liv, hennes relationer och hennes resor. Den vuxna Lo söker ständigt efter bekräftelse, men vill inte binda sig till någon. Hon tar gärna för sig sexuellt och skäms egentligen inte för det, även om hon ifrågasätter sig själv.
"Man måste kunna tillbringa ett dygn eller till och med en hel vecka i en främmande stad utan att gå till sängs med någon. Rent teoretiskt vet jag att det är möjligt [...]"
Lukas och mamman finns dock alltid med henne i allt hon gör.
Det här är en intressant bok. Språket är inte nödvändigtvis vackert, men det är på många sätt naket, självklart och tankeväckande. Lo är en person som berör, men som jag aldrig får helt grepp om. Kanske är det det jag tycker allra mest om med den här boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar