torsdag 11 september 2014

Otrohet


Otrohet av Paulo Coelho är en bok som fått mycket uppmärksamhet och beröm, så jag beställde nyfiket ett rec.ex. från Bazar förlag (tack!). Jag har ett komplicerat förhållande till Coelhos böcker. Vissa gillar jag inte alls, andra tror jag inte att jag förstår. Ofta går hans andliga spår mig lite över huvudet, men jag brukar gilla hand personskildringar.

När jag börjar läsa om huvudpersonen Linda  - som har det så bra - känner jag igen mig mycket. Hon har en fin familj, en man som älskar henne (och som hon älskar tillbaka) och ett bra jobb och gott ställt - men ändå är hon inte lycklig! Hon känner att något saknas. Jag kan relatera till det så mycket. Den där känslan av att man borde vara lycklig för att man har precis allt, men ändå är det något som skaver.

Jag gillar också väldigt mycket att läsa om Genève. Jag tillbringade ett par veckor där en sommar och det är roligt att veta var de är. Det är ju också en ganska ovanlig litterär ort.

Men en bit in boken börjar jag känna att jag vare sig förstår Linda  - eller vad Coelho vill med den här boken! Utan att förstöra för mycket av handlingen för den som vill läsa så träffar Linda en gammal ungdomsförälskelse och inleder en otrohetsaffär med honom. 

Ja, det är väl inte så konstigt om man vill få in lite spänning i tillvaron, tänker du? 
Nej, kanske inte det. Men jag förstår inte varför Coelho skriver historian på ett sådant här sätt. Dels finns det inte någon rimlig förklaring till att Linda blir så attraherad av mannen, och senare något besatt i, som hon inleder relationen med. Någon kemi dem emellan finns inte och han framstår som en lite självgod träbock. Den första sexuella handlingen dem emellan är bara konstig. Den andra är riktigt förnedrande för Linda. Hon gör sedan en rad riktigt märkliga saker. Är det passion? Är det jakt på spänning? För mig blir det bara konstigt.

Jag undrar om författaren har valt att skildra Lindas otrohet på ett så förfulat sätt som möjligt för att läsaren inte ska frestas att sympatisera med handlingarna? I andra delar av boken skriver författaren försvarstal för mäns otrohet som han lägger i munnen på olika personer i berättelse. Jag hoppas verkligen att det bara är för att provocera och inte för att det är författarens egna åsikter som han smyger in här.

Nja, jag köper inte riktigt den här reningsprocessen om det är det författaren försöker få det till.

Jag har tidigare läst Alkemisten och Veronika bestämmer sig för att dö och Vid floden Piedra satte jag mig ner och grät av samma författare.


Otrohet
Författare: Paulo Coelho
Förlag: Bazar Förlag (2014)
ISBN: 9789170284113
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

4 kommentarer:

  1. Utan att egentligen veta, för jag har inte läst boken ... det låter onekligen som en väldigt konstig relation mellan Linda och den nye mannen. Skulle man verkligen riskera "allt" för något sådant?! Tack för din recension/varning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske vill författaren göra en poäng av det. Jag vet inte.

      Radera
  2. allt kan man inte förstå, annars gillar jag Coehlos böcker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag brukar kunna läsa och ha nöje av en bok utan att kunna förstå allt - om jag bara förstår något! :)

      Radera