Den stulna romanen (en bok, två utmaningar)

Den stulna romanen av Nawal El Saadawi är ännu en bok som jag bytte till mig på jobbets bokbytardag. En helt okänd författare för mig, men mycket känd för andra och nämnd i Nobelprissammanhang.

Jag läser inte ofta böcker från andra länder än Sverige och de engelskspråkiga länderna, så en Egyptisk författare kändes lite spännande. Nawal El Saadawis ses som en frontfigur i kvinnorörelsen i arabvärlden. Hennes författarskap har varit kontroversiellt i hemlandet och hon har suttit fängslad på grund av sina böcker.

Huvudpersonen Bodour bor i en välbeställd del av Kairo. Hon arbetar som litteraturkritiker, men föraktar både sitt arbete och sin man (som är pompös och som ständigt bedrar henne) och hon lider av vetskapen att hon en gång övergav sin nyfödda dotter.

Hon söker sin tillflykt i romanen hon skriver på. En roman som på många sätt blir levande. Bodours hjältinna Badriya talar till henne och både stöttar och utmanar henne. Hon är den starka kvinna som Bodour skulle vilja vara. Men sidor i manuset verkar försvinna ur den låsta skrivbordslådan. Vem är det som stjäl dem - är det hennes egen man?

Parallellt berättas också historien om Zina. Hon övergavs som nyfödd och har växt upp som gatubarn. Nu är hon en känd sångerska som avgudas av folket. Magiida - Bodours dotter - är barndomsvän med Zina och både avundsjuk på henne och fascinerad av henne. Hon anar inte att de är systrar. Zinas framgång ses heller inte med blida ögon av staten. En stark kvinna som bär sin (foster)mors namn utan att skämmas sticker i ögonen på maktens heliga män.

Jag tycker om skildringen av Bodours frustration. Den är stark och nyanserad. Skuld och längtan som känns i kroppen. Zina är i det närmaste en mytisk karaktär, men väldigt intressant. Männen skildras i stort sett genomgående som mycket osympatiska, men mänskliga.

Jag hade lite svårt att komma in i berättelsen och att hålla i sär namn och karaktärer. Tidsperspektivet glider mellan dåtid och nutid, berättelsen hoppar mellan de olika karaktärerna och dessutom in och ut ur Bodours roman. Det är ingen lättillgänglig berättelse! Språket är dessutom poetiskt och fullt av citat från Koranen och andra texter. Men det var värt att ge den lite tid. Det är vacker och gripande. Jag tar den inte helt till mitt hjärta, men jag tycker om den.

Om Nawal El Saadawi får Nobelpriset? Jag kan tänka mig andra som jag hellre skulle vilja få det av mina egna personliga skäl, men det är absolut inget dåligt val.

Det här är den första boken ut i min egen läsutmaning Böcker om böcker och det är väl ingen tvekan om hur den passar in där.

Jag räknar den också som den första boken i Nilmas "jorden runt"-utmaning. Vi skulle egentligen ha åkt till Algeriet, men jag hoppade visst på fel plan och hamnade i Egypten. Oops! Jag hoppas på att ha kommit på rätt rutt igen när vi ska till Sydafrika, men det är ju i alla fall Nordafrika, så jag hoppas det räknas ;)