Jag lyssnade på Jenny Jägerfeld när hon läste ur novellsamlingen Het på bokmässan och blev ännu mer nyfiken på hennes ungdomsromaner. Jag nappade åt mig Här ligger jag och blöder i pockethyllan på bibblan.
Maja är 17 år och bor tillsammans med sin pappa. Hon träffar sin mamma varannan helg, men de har ingen hjärtlig relation. Boken börjar med att Maja sågar av sig en liten bit av sin tumme. Inte med flit, även om flera personer i hennes närhet kanske tror det.
Maja tar sin omplåstrade tumme och åker till sin mamma som planerat, men när hon kommer dit är mamman inte där. Maja tyckte nog att det var lite konstigt att mamman inte hörde av sig när hon fick veta att Maja var skadad. Hon tyckte också det var konstigt att mamman inte mötte henne när hon kom med tåget. Men konstigast av allt är ändå att hon lämnat odiskad disk i köket och att både mobiltelefonen och kalendern är kvar hemma.
Maja hamnar på en fest i grannhuset och träffar hon en lite äldre kille som gör att hon plötsligt glömmer både sin trasiga tumme och sin försvunna mamma för en stund. När hon sedan försöker få reda på vad som hänt mamman läser hon ett mejl som inte är avsett för henne. Ett mejl som får hennes tillvaro att rasa, samtidig förklarar många saker.
Jag gillar Maja. Hon är stark och skör på samma gång. Och rolig. Ja, eller så är det författaren som är rolig som ger Maja tankar och formuleringar som gör att jag drar på munnen många gånger. Samtidigt vill jag ge Maja en stor kram och på något sätt försäkra henne om att allt kommer att bli bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar