Nu pågår för fullt diskussionen om de första 219 sidorna av Gabriella Håkansson tegelsten Aldermanns arvinge i Norra Skånes bokklubb. Så här skrev jag om mitt första intryck:
"Efter att ha nattat barnen sätter jag mig nu ner här för att skriva något klokt om den första delen av Aldermanns arvinge. Först läser jag igenom övriga bokklubbsmedlemmar inlägg. Jag slås av hur odelat positiva alla är. Lyriska beskrivningar av miljö- och karaktärsbeskrivningar. Om härligt läsflyt.
Hmmm … är det bara jag som hade jobbigt att komma in i boken? 100 sidor in i boken var jag nästan på väg att ge upp. De enormt detaljerade beskrivningarna av precis allt kändes iofs trovärdiga och målande, men det hände ju ingenting! Gideon Aldermanns förvirrade utfall och den stackars lilla pojkens öde gjorde mig beklämd. Är jag den enda som kände så här?
Sedan hände något. Aldermann dog. Nu låter detta ju lite märkligt, och kanske lite makabert, men det var först då som berättelse började bli riktigt intressant! Nu kände jag som läsare att det kommer att börja hända saker. Vad kommer att hända med templet, med William och vad är det egentligen för storslaget projekt som Gideon Aldermann har jobbar med så länge? Ännu lite mer intressant blir det framåt slutet på det här avsnittet när Williams privatlärare Mr. Carrington förs in i handlingen. På en gång blir dynamiken i boken mer intressant. Nu ser jag fram emot att läsa vidare!"
Följ gärna boksamtalet på bloggen, men kom ihåg att inte kommentera om något som avslöjar handlingen längre fram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar