6, Stål av Silvia Avallone
Språket och personerna är i högsta grad mänskliga. Rått, kroppslig, sexuellt - nästan köttigt (om jag får lov att använda det ordet). Miljöerna är smutsiga och nakna, men det finns en stolthet över staden och stålverket. Det man hatar älskar man. Och tvärtom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar