Morgon i Jenin av Susan Abulhawa är en stark berättelse om en Palestinsk familj som kämpar för sin överlevnad i ett flyktingläger i Jenin. Det är en komplex historia och inte helt lätt att återberätta. Därför "fuskat" jag lite och förlagets beskrivning:
"Olivodlaren Yehya Abulheja lever som hans förfäder gjort före honom med sin familj i den rofyllda byn Ein Hod. Men när staten Israel utropas 1948 krossas friden i Ein Hod för all framtid och samtliga invånare tvingas bort ifrån sina fädernehem och flyttas till ett flyktingläger i Jenin. Yehya tvingas fly med sin hustru Basima och deras vuxna söner Hasan och Darweesh. Under flykten rycks Yehyas barnbarn Ismael ur sin mor Dalias famn av en judisk soldat som överlämnar gossen i gåva till sin svårt traumatiserade hustru, en överlevare från Förintelsen. Lille Ismael växer upp som David Avaram och kommer som israelisk soldat att slåss mot sin biologiska familj.
I flyktinglägret i Jenin föder Hasans hustru Dalia ytterligare ett barn, dottern Amal som är bokens egentliga berättare. Amal överlever med nöd och näppe sexdagarskriget 1967 gömd i ett skyddsrum och hamnar så småningom i en flickskola i östra Jerusalem där hon får sin utbildning, för alltid skild från sin familj. När den israelisk-palestinska konflikten når sitt crescendo 1982 förlorar Amal i stort sett alla hon älskar i kriget i Libanon. Hon tvingas fly till USA och uppfostrar på egen hand sin nyfödda dotter Sara och skapar sig en egen tillvaro.
När Amal, många år senare, får besök i USA av en israelisk man vid namn David, på jakt efter sin rätta identitet, knyts de lösa trådarna i väven ihop och hon väljer att återvända till Mellanöstern med sin dotter. Tillsammans upptäcker de ett splittrat hemland som kanske aldrig mer blir sig likt." (Norstedts.se)
Som så ofta är jag alltför dåligt insatt i politiska konflikter, även om den här är en av de mest kända. Jag har ju självklart förstått att det har varit (och är) en otroligt blodig konflikt, men riktigt hur illa det faktiskt varit (och är) är nästan omöjligt att ta in. Boken är fiktion, även om den i många avseenden har verklighetsbakgrund, men författaren tecknar skickligt personporträtten som läsare känner jag med och gråter jag med huvudpersonerna. Den lilla "finessen" att "flytta" ett palestinskt barn till en judisk familj gör berättelsen mångfasetterad på ett sätt som kanske hade varit svårt att få till annars. Det hade varit lätt att falla i fällan och måla upp konflikten i enbart svart eller vitt, ond eller god. Men Ismael/David är den ingrediensen som verkligen visar hur komplicerat det är. En annan återkommande betraktelse är hur ett folk, dvs. judarna, som själva blivit så illa behandlade kan behandla ett annat folk lika illa.
Det är ingen tungläst bok, sidorna flyter tvärtom på lätt, men ämnet väger flera ton och jag har svårt att tänka mig att det lämnar någon läsare oberörd. Det är kanske motsägelsefullt att säga att jag tycker om en bok som är så brutal, men på många sätt tycker jag faktiskt om den här berättelsen. Rekommenderas! Men var beredd med näsdukarna.
Resan går sedan egentligen vidare till Afghanistan, men eftersom jag redan har läst ett par böcker från det landet reser jag istället vidare mot Kina.
Jag har länge tänkt köpa den här boken, kanske får den följa med i nästa beställning.
SvaraRaderaDet tycker jag gott att den kan får göra!
SvaraRadera