 |
| Rec.ex. från Contempo förlag - tack! |
Det är något alldeles speciellt att upptäcka en ny författare, så det är med viss förväntan jag öppnar min första bok av Margareta Mazzantini. Det var bara precis nyligen som jag hörde hennes namn för första gången, trots att hon skrivit flera romaner tidigare, men nu tycker jag att det pratas om henne både här och där. Hon är aktuell med boken Hela härligheten och kommer också på Sverigebesök i nästa veckan.
Hela härligheten är berättelsen om Guido och Constantino som växer upp i samma byggnad i Rom. De lever i samma hus, men i helt olika världar. Constantino är son till portvakten och Guido bor högst upp i huset med sina högborgerliga föräldrar. När de är barn möts deras vägar bara då och då, men när de börjar på gymnasiet hamnar de i samma klass. Det känns besvärande för dem båda och de anstränger sig båda för att inte låtsas om varandra.
Boken berättas ut Guidos perspektiv och citatet ovan är hans tolkning av situationen, men det är tydligt att också Constantino föredrar att hålla sig till sina gamla vänner. Under en skolresa uppstår det dock ett tillfälle där en uppdämd sexuell attraktion får utlopp, men ingen av dem talar mer om det och de drar sig återigen undan från varandra.
Många år går. Båda männen gifter sig och lever familjeliv på varsitt håll, till och med i olika länder. När de till slut träffas igen efter många år kan de dock inte neka till att det finns känslor dem emellan, känslor som alltid funnits där, men som de gömt undan. När de väl tillåts bubbla upp till ytan kan de kallas för kärlek. Livet ger dem dock inga möjligheter att vara tillsammans. De kan inte heller avstå varandra helt utan försöker hitta tillfällen att vara tillsammans utan att förstöra de liv de har med sina respektive familjer.
Hela boken genomsyras av ett stort vemod. De här två människorna som vill vara tillsammans, men som av så många anledningar inte kan vara det. Många år av förlorade tillfällen och sedan, mot slutet av boken, ett stort trauma. Så många saker i den här berättelsen handlar om att hålla saker under ytan och att hålla en fasad utåt. Både Guido och Constantino kämpar för att visa upp den yta som förväntas av dem – deras historia är komplex och de präglas mycket mer än de tror av sin bakgrund och händelser i barndomen.
Jag tycker om författarens bildspråk och sätt att berätta de här två männens historia. Det är så mycket mer än en omöjlig kärlekshistoria mellan två män. Den är full av intressanta personporträtt och relationer. Guido är som sagt den som berättar och det handlar förstås mycket om Constantino, men flera personer får plats i berättelse. Guidos fru och styvdotter, hans mor och morbror, Constantinos förståndshandikappade son och hans syster har alla viktiga roller i boken.
Det är härligt att läsa en roman av en så god berättare som Margareta Mazzantini och hon har verkligen förmåga att engagera läsaren i sina personporträtt. Jag ser fram emot att upptäcka fler böcker av henne.
Hela härligheten är berättelsen om Guido och Constantino som växer upp i samma byggnad i Rom. De lever i samma hus, men i helt olika världar. Constantino är son till portvakten och Guido bor högst upp i huset med sina högborgerliga föräldrar. När de är barn möts deras vägar bara då och då, men när de börjar på gymnasiet hamnar de i samma klass. Det känns besvärande för dem båda och de anstränger sig båda för att inte låtsas om varandra.
"Det besvärade mig att vi hade hamnat i samma klass. Jag ignorerade honom och han mig. [..] När jag stötte samman med Constantino i korridoren eller medan vi gick till klassrummet saktade han in lite och lät mig passera. Han behöll den underlägsna och respektfulla attityden även i skolan, och han hade en fastighetsskötares tyst observanta blick …"
Boken berättas ut Guidos perspektiv och citatet ovan är hans tolkning av situationen, men det är tydligt att också Constantino föredrar att hålla sig till sina gamla vänner. Under en skolresa uppstår det dock ett tillfälle där en uppdämd sexuell attraktion får utlopp, men ingen av dem talar mer om det och de drar sig återigen undan från varandra.
Många år går. Båda männen gifter sig och lever familjeliv på varsitt håll, till och med i olika länder. När de till slut träffas igen efter många år kan de dock inte neka till att det finns känslor dem emellan, känslor som alltid funnits där, men som de gömt undan. När de väl tillåts bubbla upp till ytan kan de kallas för kärlek. Livet ger dem dock inga möjligheter att vara tillsammans. De kan inte heller avstå varandra helt utan försöker hitta tillfällen att vara tillsammans utan att förstöra de liv de har med sina respektive familjer.
Hela boken genomsyras av ett stort vemod. De här två människorna som vill vara tillsammans, men som av så många anledningar inte kan vara det. Många år av förlorade tillfällen och sedan, mot slutet av boken, ett stort trauma. Så många saker i den här berättelsen handlar om att hålla saker under ytan och att hålla en fasad utåt. Både Guido och Constantino kämpar för att visa upp den yta som förväntas av dem – deras historia är komplex och de präglas mycket mer än de tror av sin bakgrund och händelser i barndomen.
Jag tycker om författarens bildspråk och sätt att berätta de här två männens historia. Det är så mycket mer än en omöjlig kärlekshistoria mellan två män. Den är full av intressanta personporträtt och relationer. Guido är som sagt den som berättar och det handlar förstås mycket om Constantino, men flera personer får plats i berättelse. Guidos fru och styvdotter, hans mor och morbror, Constantinos förståndshandikappade son och hans syster har alla viktiga roller i boken.
Det är härligt att läsa en roman av en så god berättare som Margareta Mazzantini och hon har verkligen förmåga att engagera läsaren i sina personporträtt. Jag ser fram emot att upptäcka fler böcker av henne.
Hela härligheten
Författare: Margaret Mazzantini
Förlag: Contempo (2016)
ISBN: 9789188157034
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Har den här hemma. Ser verkligen fram emot att läsa den!
SvaraRaderaEn härlig "riktig" roman.
Radera