
Jag brukar kalla Karin Brunk Holmqvists böcker för mysläsning, för att de är så trevliga. Huvudkaraktärerna är äldre personer som visar att livet inte tar slut för att åren går. Det brukar vara småtrevliga förvecklingar och lyckliga slut. Kaffe med musik håller sig till det konceptet, men den här gången känns det inte riktigt lika mysigt. Är det för att det här är en sämre bok än de tidigare? Nej, det tror jag inte. Kanske är det jag som inte blir lika såld på konceptet som i början. Att det känns lite samma, samma. En stunds underhållning är det i alla fall och det är inte så illa.
Jag har tidigare läst Potensgivarna (som är min favorit), Sirila gentlemän sökes och Rosa elefanter av samma författare.
jag tycker den var underhållande
SvaraRaderaAbsolut. Tyckte dock bättre om de andra jag läst av samma författare.
SvaraRadera