I ett slitet rosa hus i en sömning Stockholmsförort startade Stina, hennes man Mauritz och fyra vänner ett kollektiv som skulle välkomna människor som behövde hjälp att starta om på nytt. Mauritz var eldsjälen som brann för tanken med kollektivet och som älskade det gemensamma växthuset.
Många människor har passerat över kollektivets tröskel och Stina minns tillbaka till tiden då huset surrade av aktivitet och glädje. Men nu är Mauritz är borta och Stina känner sig sjuk, gammal och ensam. Inte många av de ursprungliga grundarna finns kvar och stämningen i huset är inte densamma. När Maggie, ordföranden i kollektivets styrelse, går bort och den girige Bengt ser sin chans att ta över som ordförande och införa stora förändringar. Då väcks en ny gnista hos Stina och hon bestämmer sig för att också kandidera till ordförande. Hon kan inte bara se på när Bengt förstör allt som Mauritz älskade.
Mitt i kampen om ordförandeposten flyttar lokaljournalisten Julian in. Han har precis separerat och har sin son Felix hos sig varannan vecka. Han hoppas att separationen är tillfällig och att familjen snart ska återförenas, men han behöver någonstans att bo. Erbjudandet om ett rum i kollektivet kommer lägligt trots att han är lite rädd för den barska Stina. Granne med honom bor Alice. Hon är en känd romance-författare som går igenom en separation och en livskris. Hon har fått skrivkramp och har tappat tron på kärleken. Istället för att skriva jobbar hon på ett café och gör sitt bästa för att undvika telefonsamtal från sin agent.
Julian och Alice blir involverade i Stinas planer om att bli ordförande, även om de inte alltid är överens med henne om metoderna för att komma dit. För Stina helgar medlen målet och hon gör sitt bästa för att få de boende att uppskatta den ursprungliga andan i kollektivet och inte förblindas av Bengts löften om modernisering och fler parkeringsplatser.
Callum Bloodworths nya roman Sommardagar i kollektivet är en riktigt somrig feelgoodberättelse. Författaren tecknar sina huvudpersoner med värme och humor. Han skyggar inte för lite svärta i det gulliga, och karaktärerna får visa både sina goda och sina dåliga sidor. Det är en fin berättelse om vänskap och att bry sig om sina medmänniskor, utan att den för den skull tappa bort sig själv. Det här är den första boken i en planerad serie och jag ser verkligen fram emot att följa berättelsen om kollektivet och dess invånare.
(den här texten är tidigare publicerad på Kulturkollo)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar