torsdag 22 oktober 2015

Vinterfolket

Jag lurade mig själv lite och läste mest "spänningsdelen" och inte "spökdelen" i beskrivningen av den här boken, annars hade jag nog inte vågar börja läsa. Men hu vad läskig den var! Men bra. Väldigt bra! Och jag hade lite tur i oturen när jag var hemma och var sjuk och kunde i alla fall läsa boken i fullt dagsljus.

Vinterfolket av Jennifer McMahon utspelas i West Hall, Vermont där skrämmande legender och mystiska händelser är en del av livet.

1908 hittades Sarah Harrisson död utanför sitt hus. En kort tid innan hade Sarahs dotter Gertie omkommit på ett tragiskt sätt. Nu är också Sarah död - mördad på ett så bestialiskt sätt att det är svårt att tro att någon mänsklig varelse har kunnat utföra det.

Hundra år senare bor en annan familj i huset - Ruthie 19 år, hennes lillasyster Fawn och deras mamma Alice. En morgon är Alice spårlöst försvunnen och när barnen letar efter ledtrådar till var hon kan ha tagit vägen, så hittar de Sarahs gamla dagbok gömd under golvplankorna i mammans rum.

Berättelsen de får läsa där handlar om otäcka och övernaturliga saker. Saker de aldrig hade kunnat föreställa sig! Trots att de alltid fått höra att de ska akta sig för skogen bakom huset, leder händelserna fram till att de ger sig ut där mitt i natten, för att hitta sin mamma och kanske också svaret på vad som hände Sarah den där dagen för hundra år sedan.

Ruskigt ja, men också vemodig och sorglig. Det låter kanske konstigt att beskriva en skräckbok som vacker, men den här boken är faktiskt det. Mitt bland rysligheterna finns här så mycket kärlek. Jag tror att det är det som för den här boken till något utöver en vanlig spänningsbok. Läs den! Om du törs ...

Vinterfolket
Författare: Jennifer McMahon
Förlag: Bazar (2015)
ISBN: 9789170283956
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

8 kommentarer:

  1. Spännande! Jag längtar så till den här boken, men det är inte riktigt dags än :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är ju van att läsa rysligheter ;)

      Radera
  2. Har funderat på att läsa denna, men den är kanske för spännande för mig.

    SvaraRadera
  3. Åh, tack för tipset! Hösten är bästa årstiden för rysare och spökhistorier :)

    SvaraRadera
  4. Äntligen dags! Ser så fram emot den här. Kul att du tyckte om den, trots att det var en spökhistoria! Det är det jag kallar mysrys :) /Kriss

    SvaraRadera