torsdag 26 januari 2017

En nästan sann historia

En nästan sann historia av Mattias Edvardsson handlar om Zackarias som återvänder från Stockholm till barndomshemmet utanför Lund med svansen mellan benen efter att ha blivit av med både jobb och flickvän.

Men han har en plan - han ska skriva en bestseller! Grundhistorien har han klar , den ska handla om en händelse ur hans eget liv då han under 90-talet studerade litterärt skapande vid Lunds universitet. Zackarias och en grupp vänner på kursen blev så utvalda att umgås med läraren och poeten Lo Karpe och Leo Stark - en av Sveriges största författare som lever på sitt rykte efter att ha skrivit den stora generationsromanen.
Zackarias, Fredrik, Adrian och Betty dras till den vackra och mystiska Lo Karpe och fascineras av den lynniga författaren och sugs in i deras värld. Det hela får dock ett abrupt slut då Leo Stark en dag är spårlöst försvunnen och en av dem blir dömd till fängelse för mordet på honom - trots att de aldrig fann hans kropp.

Vartannat kapitel är i författarens nutid 2008 då han söker upp sina gamla kurskamrater för att hitta stoff till boken och vartannat kapitel är boken han skriver som får namnet Den oskyldige mördaren. Jag gillar det här upplägget som är väldigt skickligt utfört och skapar precis lagom dos spänning och dynamik. Dessutom på ett elegant språk med träffsäkra formuleringar.

Jag ska heller inte sticka under stol med att jag njuter av att läsa om den här miljön. Det gör mig nostalgisk eftersom det här också var "min" miljö under en tid i mitt liv som både var väldigt viktig och väldigt rolig. Nu hände det långtifrån så här spännande och konstiga saker i mina umgängeskretsar, men miljön! Det är härligt att läsa om föreläsningar i källarlokalerna i Absalon när man vet precis hur det såg ut - och luktade - där. Det är kul att läsa om när huvudpersonerna hänger på samma caféer och uteställen som jag hängde på och författaren har också prickat in så många av de typiska karaktärerna, i studentvärlden i allmänhet, och inom litt.vet. och humanioria i synnerhet.
Även i det "nutida" Lund finns det roliga markörer, och jag älskar att författaren får mig att känna mig smart och inkluderad, t.ex. i passager som den här där jag vet precis vilket ställe som han pratar om:
Det var inte mycket till förlag. En grön källardörr med ett oansenligt anslag, och eftersom förlagsnamet var identiskt med ägarens efternamn krävdes det antingen att man var någorlunda initierad eller åtminstone hade en väl utvecklad slutledningsförmåga för att förstå vilken slags verksamhet som huserade i källaren.
Jag gillar det här så oerhört mycket och satte årets första 5:a på GoodReads! Alltifrån idén med en bok i en bok, till miljön och karaktärerna och hela utförandet. Det är oerhört elegant och smart!
Jag rekommenderar den varmt!

Missa inte heller att kolla på omslaget där det finns autentiska (!) citat från personerna i boken,


En nästan sann historia
Författare: Mattias Edvardsson
Förlag: Forum (2016)
ISBN: 9789137149158
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

8 kommentarer:

  1. Jamen visst var den här bra! Jag vill gärna tro att jag hade tyckt det även utan att ha varit student i samma hus som de i boken, för den är verkligen välkomponerad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det tror jag absolut också, men det ger ofta lite extra med miljöer man känner igen.

      Radera
  2. Jag tänkte lyssna på den, kommer snart som ljudbok

    SvaraRadera
  3. Alltså, jag måste se till att få den här läst någon gång. Den verkar ju så himla bra :)

    SvaraRadera
  4. Just leken med sanningen var suverän i den här - och det faktum att jag helt onödigt funderade på vilken författare som författaren skulle kunna vara inspirerad av :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är nästan möjligt att inte fundera på vem som har stått "modell".

      Radera