lördag 11 april 2015
11 april - Snyggt citat
fredag 10 april 2015
10 april - Bra presentbok
Jag fick en väldigt fin bok av min syster idag. Det tyckte jag var en bra presentbok.
Vad som ryms i en grön påse ...
Två härliga YA-böcker som jag inte har läst och inte kände till, men som verkar vara precis sådana som jag gillar: Finnikin of the Rock av Melina Marchetta och Järnprovet av Holly Black och Cassandra Clare.
Dessutom två söta bokmärken, ett väldoftande te som heter Karlskrona, fin saltlakrits och en väldigt smarrig chokladbit med lakrits - den satt fint till eftermiddagskaffet.
Ett verkligt härligt bokbytespaket - tack igen!
Nu ska jag våga mig på en gissning på avsändaren. Baserat på bokvalet, teets namn, poststämpeln och att kortet var undertecknat A, så gissar jag på Anna på bloggen Fantastiska berättelser. Kan det stämma? ;)
Modingarna och alfabetet
 |
| Rec. ex från AS Förlag - tack! |
Författaren ville ha en alfabetsbok som var normmedveten och nytänkande och eftersom hon inte hittade det, så skrev hon den själv. Båda mina barn gillar bokstäver och 4-åringen läser gärna denna bok, men även 6.5-åringen som kan läsa tycker att den är kul - framförallt då att titta på bilderna och alla detaljer i den. Och det tycker jag också är behållningen med boken. Modingarna är färgstarka, fantasifulla och tokiga.
Modingarna finns som bilderbok, app, sång med rörelser till, utskrivbara målarbilder, sång på teckenspråk, lång affisch och pedagogisk handledning.
Sången är, som jag tidigare skrev, riktigt "catchy". Vi har testat appen också och den gillar både 4-åringen och 6.5-åringen, men de vill gärna ha fler bokstavsspel i den ;)
Plus för att det finns en teckenspråksvariant av ramsan i appen!
torsdag 9 april 2015
onsdag 8 april 2015
8 april - Bra miljöbeskrivning
Stämningen, karaktärerna och en riktigt bra miljöbeskrivning (Brooklyn). Siri FTW!
tisdag 7 april 2015
måndag 6 april 2015
6 april - En fackbok
En riktigt snygg och bra fackbok. Blogginlägget om den är ett av de inlägg som leder in flest besökare här på bloggen.
Stenarna skola ropa
 |
| Rec. ex. från Bonnier pocket - tack! |
Det är en oerhört skickligt konstruerad deckarhistoria. Mördare, offer och motiv avslöjas redan i första meningen, men det är ändå otroligt spännande.
Missa inte!
Stenarna skola ropa
Författare: Ruth Rendell
Förlag: Bonnier pocket (2015)
ISBN: 9789174294606
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris
söndag 5 april 2015
Inga kelgrisar, inga styvbarn
Det här är nog den i särklass äckligaste bok jag har läst! Jag vet inte helt hur jag ska beskriva handlingen, men hyreshuset den utspelas i är verkligen inget ställe man vill spendera någon längre tid och tycker man att råttor är äckliga redan innan, så är det inget mot vad man tycker efter att ha läst den här boken.Förlaget presenterar handlingen så här:
"Ett typiskt hyreshus. En trappuppgång med fyra lägenheter. På utsidan liknar det gula tegelstenshuset en folkhemsidyll, men innanför väggarna lurar ondskan.
Astrid har alltid vetat att det var något fel på hennes son. Ingen trodde henne. De sade att hon var en dålig mor. Att det var henne det var fel på. Men ingen visste det som Astrid visste. För de hemliga gästerna som plötsligt börjar dyka upp kan hon berätta sanningen om vad som hände Caroline och de andra.
Någon gör inbrott i Annas lägenhet. Ingen tror henne. De säger att hon inbillar sig. Anna har ju alltid varit annorlunda. Speciell, som Kristoffer sade. En enda person tar henne på allvar.
Långsamt förs läsaren djupare in i husets hjärta där skuld, vrede och galenskap brottas med hopp och naivitet, och där alla inblandades tillvaro redan står på ända. Samtidigt sänker sig en stank av förruttnelse över byggnaden."
Inga kelgrisar, inga styvbarn av Cia Siegsgård är en bladvändare - en riktigt, riktigt äcklig och obehaglig sådan. Men väldigt bra!
Sa jag att den var äcklig?
Inga kelgrisar, inga styvbarn
Författare: Cia Sigesgård
Förlag: Kalla kulor (2014)
ISBN: 9789187049484
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Långsamt förs läsaren djupare in i husets hjärta där skuld, vrede och galenskap brottas med hopp och naivitet, och där alla inblandades tillvaro redan står på ända. Samtidigt sänker sig en stank av förruttnelse över byggnaden."
Inga kelgrisar, inga styvbarn av Cia Siegsgård är en bladvändare - en riktigt, riktigt äcklig och obehaglig sådan. Men väldigt bra!
Sa jag att den var äcklig?
Inga kelgrisar, inga styvbarn
Författare: Cia Sigesgård
Förlag: Kalla kulor (2014)
ISBN: 9789187049484
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Helgonet
Helgonet är ännu en ruskig och spännande deckare från Carin Gerhardsen. Hammarbypolisen utreder morden på en man som kallblodigt skjutits med ett skott i nacken. På den döde återfinns några spelkort och det drar misstankarna till offrets pokergäng.Och som så ofta i deckare så är saker och ting inte som de verkar när någon väl börjar skrapa på ytan och här gömts synnerligen otäcka saker i förortsidyllen.
Och som alltid i Gerhardsens böcker är det barn som far illa och det berör mig extra mycket. Jag gillar hennes deckare, men måste pausa med annan läsning mellan delarna i serien.
5 april - En dikt
Jag läser inte mycket lyrik men här är några rader ur en favoritdikt. Bo Setterlind förstås.
lördag 4 april 2015
4 april - En besvikelse
En sån där bok som alla hyllar och som jag tänker att jag borde tycka om, men som tyvärr inte berörde mig alls.
fredag 3 april 2015
torsdag 2 april 2015
Bloggstafett: Om barnböcker på internationella barnboksdagen
Idag är det H.C. Andersens födelsedag och den internationella barnboksdagen. Det uppmärksammar Boktjuven med en bloggstafett om just barnböcker. Med jämna mellanrum under hela dagen publicerar olika bloggare (se schema i länken ovan) inlägg om just barnböcker. Fokus är på böcker med icke-svenskt ursprung.
Nu är det min tur att ta över stafettpinnen efter Bokform och jag jag funderade lite på min relation till barnböcker från andra länder. Jag har varit förtjust i barnböcker långt innan jag fick egna barn. Jag har läst kurser i barnlitteratur på universitetet och lade då grunden till en ganska stor barnbokssamling som jag nu plockar fram i lagom doser till barnen. Jag arbetade också i flera år som redaktör för pedagogiska barnböcker och fick då möjlighet att åka på mässor, t.ex. till barnboksmässan i Bologna.
Men nu när jag tittar i hyllan så står där nästan bara barnböcker av svenska författare. Hur kan det vara så? En bidragande orsak är så klart att vi har och har haft väldigt många fantastiskt duktiga barnboksförfattare i Sverige. När jag åkte på mässor med jobbet valde vi nästan aldrig att köpa in och översätta några utländska böcker. Då var mitt uppdrag att göra böcker om hur det fungerade hos t.ex. polisen, doktorn, brandkåren osv. Det föll inte så ofta på grund av textinnehållet, utan för att bilderna inte gav den igenkänning vi var ute efter. Autentiska detaljer var viktiga och då fungerar det inte så bra med röda brevlådor och poliser i konstiga mössor.
Ibland kanske innehåll och inställning till olika saker skilja sig för mycket mellan länder. Jag minns kollegan som köpte in ett läromedel från Danmark, där alla bilder fick redigeras för att ta bort ölflaskor och rökande föräldrar. Det är inget problem i Danmark, men i ett svenskt läromedel hade vi fått massor av kritik.
Min man jobbade en sommar i Genève och när han kom hem fick jag några Barbapapa-böcker på franska i present. Vi fnissade åt att brandmännen bjuder Barbapapa på "un aprétif", något som är borta i den svenska översättningen.
Ett annorlunda bildspråk kan ju också berika och nyansera. En av mina favoritböcker när jag var liten var en engelsk utgåva av Charles Perraults Askungen. Den är illustrerad av Errol Le Cain och har helt magiska bilder - och helt väsensskilda från Disneys version. Jag kunna titta i timtal på bilderna och tyckte att prinsessan var vansinnigt vacker. Och ändå väldigt långt från den "klassiska" vackra prinsessan.
Jag är väldigt svag för Island och tillbringade en sommar där för några år sedan. Jag pluggade
isländska och bodde inneboende hos en kvinna med en liten 4-årig pojke. Då fick barnböckerna en viktig funktion. Dels för att de möjliggjorde läsning av en sammanhängande och "riktig" text på en nivå som jag klarade av och dels för att jag och den lilla pojken jag bodde hos kunde mötas på samma nivå. Härligt.
Ja, jag vet inte vad slutsatsen av detta inlägg blev. Kanske bara en liten hyllning till barnboken så här på bemärkelsedagen. Gott så.
Nästa inlägg kommer om en timme hos Lilla bokhyllan.
Nu är det min tur att ta över stafettpinnen efter Bokform och jag jag funderade lite på min relation till barnböcker från andra länder. Jag har varit förtjust i barnböcker långt innan jag fick egna barn. Jag har läst kurser i barnlitteratur på universitetet och lade då grunden till en ganska stor barnbokssamling som jag nu plockar fram i lagom doser till barnen. Jag arbetade också i flera år som redaktör för pedagogiska barnböcker och fick då möjlighet att åka på mässor, t.ex. till barnboksmässan i Bologna.
Men nu när jag tittar i hyllan så står där nästan bara barnböcker av svenska författare. Hur kan det vara så? En bidragande orsak är så klart att vi har och har haft väldigt många fantastiskt duktiga barnboksförfattare i Sverige. När jag åkte på mässor med jobbet valde vi nästan aldrig att köpa in och översätta några utländska böcker. Då var mitt uppdrag att göra böcker om hur det fungerade hos t.ex. polisen, doktorn, brandkåren osv. Det föll inte så ofta på grund av textinnehållet, utan för att bilderna inte gav den igenkänning vi var ute efter. Autentiska detaljer var viktiga och då fungerar det inte så bra med röda brevlådor och poliser i konstiga mössor.
Ibland kanske innehåll och inställning till olika saker skilja sig för mycket mellan länder. Jag minns kollegan som köpte in ett läromedel från Danmark, där alla bilder fick redigeras för att ta bort ölflaskor och rökande föräldrar. Det är inget problem i Danmark, men i ett svenskt läromedel hade vi fått massor av kritik.
Min man jobbade en sommar i Genève och när han kom hem fick jag några Barbapapa-böcker på franska i present. Vi fnissade åt att brandmännen bjuder Barbapapa på "un aprétif", något som är borta i den svenska översättningen.
Ett annorlunda bildspråk kan ju också berika och nyansera. En av mina favoritböcker när jag var liten var en engelsk utgåva av Charles Perraults Askungen. Den är illustrerad av Errol Le Cain och har helt magiska bilder - och helt väsensskilda från Disneys version. Jag kunna titta i timtal på bilderna och tyckte att prinsessan var vansinnigt vacker. Och ändå väldigt långt från den "klassiska" vackra prinsessan.
Jag är väldigt svag för Island och tillbringade en sommar där för några år sedan. Jag pluggade
isländska och bodde inneboende hos en kvinna med en liten 4-årig pojke. Då fick barnböckerna en viktig funktion. Dels för att de möjliggjorde läsning av en sammanhängande och "riktig" text på en nivå som jag klarade av och dels för att jag och den lilla pojken jag bodde hos kunde mötas på samma nivå. Härligt.
Ja, jag vet inte vad slutsatsen av detta inlägg blev. Kanske bara en liten hyllning till barnboken så här på bemärkelsedagen. Gott så.
Nästa inlägg kommer om en timme hos Lilla bokhyllan.
onsdag 1 april 2015
1 april - Jag som läsare
Lite så här tänker jag:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)