Sammanfattning: Inslagna hyllvärmare 2024

Precis som många andra försökte jag få läst guldkorn i bokhyllan som av en eller annan anledning blivit hyllvärmare. Genom utmaningen #inslagnahyllvärmare2024 blev utmaningen lite roligare. Jag vände bakochfram på alla olästa böcker i bokhyllan och bad min dotter att välja ut tolv stycket och sedan slå in dem så att jag fick en överraskning i månaden.

Dessa titlar gömdes i mina paket. Tyvärr lyckades jag inte läsa alla under året, så de får följa med in i läsplaneringen 2025.

Stallo av Stefan Spjut
Spela roll av Lisa Christensen
Allt det vackra är inte förstört av Danielle Younge-Ullman
Gruppen av Mary McCharty
Bomullsängeln av Susanna Alakoski
An Almond for a Parrot av Wray Delaney (ej läst ännu)
Half Bad av Sally Green (ej läst ännu)
Fejk av E. Lockhart (ej läst ännu)
Fjärde riket av Maria Nygren
Moderspassion av Majgull Axelsson
Truly, Madly, Guilty av Liane Moriarty
Neverworld Wake av Marisha Pessl (ej läst ännu)

Temasommar: Bomullsängeln

Eftersom vi har tema "arbete" på Kulturkollo just nu hakar jag på det temat och väljer "arbete och yrken" som första tema i #temasommar24

Första boken ut blir Bomullsängeln av Susanna Alakoski. Jag läste den i maj som en av böckerna i läsutmaningen #inslagnahyllvärmare2024

Boken handlar om Hilda och hennes vän Helli som lämnar det slitsamma livet som pigor och söker lyckan i Vasa där bomullsfabriken lockar. Livet som fabriksflickor eller bomullsänglar blir förstås inte heller lätt. Arbetet är både farligt och dåligt betalt. Men Hilda och Helli har varandra och de tycker sig ana en värld med bättre möjligheter.

Den här typen av bok brukar vara precis min grej! Historisk roman med starka kvinnor som kämpar mot alla odds under tuffa förutsättningar. Alakoskis bok är självklart ett viktigt tidsdokument och där gör författaren ett bra jobb. Hon placerar sina huvudpersoner mitt i viktiga händelser både historiskt och politiskt. Men som roman fungerar den inte riktigt för mig. Jag tappar intresset under läsningen och hade önskat mig en tightare berättelse. Jag känner mig tyvärr inte så berörd som jag hade hoppats på att bli.

Har du läst hela serien? Är det värt att läsa vidare?

Månadssammanfattning maj 2024

Majläsningen blev blygsamma sex böcker.
Jag blev totalförälskad i House in the Cerulian Sea av T.J. Klune och tycker att alla ska läsa!

Bomullsängeln av Susanna Alakoski var denna månads #inslagnahyllvärmare2024 och den blev jag tyvärr inte helt såld på.

Jag sjunger och bergen dansar av Irene Solà var sällsam och vacker läsning som vi pratade om i #kulturkollokonfererar

En söt feelgood, en habil kriminalare och en bok som utspelas i 90-talets Berlin blev det också.

Bok på film: Svinalängorna

Igår tittade vi på Svinalängorna. Det är en film som är baserad på Susanna Alakoskis bok med samma namn.  Ingen feel good-film till fredagsmyset precis. Men bra!

Den skilde sig ganska mycket från boken dock. Nutidsperspektivet som filmen vävs kring finns inte alls med i boken och flera av karaktärerna saknas. Det som är mest påtagligt är att stora delar av humorn i boken inte har kommit med i filmen. Det gör att filmen om Leena som växer upp med svårt alkoholiserade föräldrar bara blir svart, dyster och hopplöst. Den viktiga vänskapsrelationen mellan Leena och hennes tjejkompisar har också strukits.

Ja, det är klart att det är svart och dystert, men boken berättar det på ett sådant sätt att det ändå känns som att det finns hopp för Leena och hennes syskon.

I filmen finns ingen försoning. Det var en bra film. Men det var en sådan film som gör att man går och pussar lite extra på sina barn.

Håpas du trifs bra i fengelset

Susanna Alakoskis roman Håpas du trifs bra i fengelset berör samma tema som Svinalängorna.

Anni och Sami växer upp i en familj där det alltid är ont om pengar, men där det alltid finns alkohol. Anni skapar sig ett "vanligt" liv med arbete, man och barn, men Sami fastnat i droger och brott. Under långa perioder har syskonen ingen kontakt.

Annis längtan efter sin bror är den genomgående tråden. Och hjärtknipande, då hon gång på gång blir besviken.

Detta är ingen bok man mår bra av att läsa, men det är en bok man bör läsa.

Svinalängorna

Susanna Alakoskis Augustprisbelönade Svinalängorna har legat på sängbordet ett tag medan jag har kämpat med Pamuk. När jag nu äntligen fick läsa den var det en lättnad - språket flöt och det var ett driv i boken. Så trevligt det är att läsa sådana böcker! Men den socialrealistiska skildringen av Leenas uppväxt i Ystad med alkoholiserade föräldrar är ingen lättsam eller trevlig historia, men någonstans mitt i misären finns en härlig humor och självdistans.


"Leena har två bästa vänner. Åse är nästan den enda hon känner som inte har en pappa som super, men hennes mamma brukar bli full så det jämnar ut sig. Riittas pappa är full nästan varje dag. Ett nybyggt bostadsområde i Ystad fylls på 60-talet av invandrarfamiljer och låginkomsttagare. För Leena och hennes finska föräldrar är den nya lägenheten höjden av lyx: tre rum, balkong, parkett. Av kommunen får kvarteret snart namnet Svinalängorna. De brandgula trevåningshusen blir en samlande plats för Susanna Alakoskis roman om Leena, som klarögt och fartfyllt berättar om sig själv, sina föräldrar och grannar och alla de dråpliga och drastiska händelser som utspelar sig runt henne. Men skrattet fastnar i halsen när denna barndomsskildrings verkliga karaktär börjar skönjas. Leena, hennes syskon och vänner kastas i skrämmande ryck mellan perioder av skenbar ordning och fullkomligt kaos, och när boken är slut har vi tagit del av en skakande berättelse om klassamhälle och barns utsatthet och överlevnadskraft."